Vallby Rusthåll byter inriktning
Det är mycket arbete med att bygga om grishuset så det passar värphöns. Magnus Wretemark använde bokstavligen släggan i första skedet.
VRETA KLOSTER (JB)
Att fortsätta med grisar skulle kräva utbyggnad och stora investeringar. Istället ändrar Magnus Wretemark gårdens inriktning till värphöns.
Magnus Wretemark på Vallby Rusthåll vid Svartån nära Vreta kloster, håller som bäst på med att förbereda och bygga om för en ny inriktning på släktgården. Nu ska det bli värphöns istället för grisar. Denna omställning vilar på personliga och familjära överväganden, samt även en strategisk anpassning mot ett mer ekonomiskt och hållbart lantbruk.
Gårdens sol- och batterianläggning är en hjälp till bättre ekonomi.
Varför byter ni djurslag?
– Vi har inte haft några djur på gården i större skala innan vi byggde grishuset. Diskussionerna om det började 2002. Sedan växte jag upp med det och det rullade på.
– Anledningen till att vi bygger om är att vi haft ett samarbete med en annan gård i 23 år som har levererat suggorna. Vi har varit med i en suggring. De på den andra gården går i pension nu och min far kände inte att det var dags att bygga vidare för egna suggor.
– Då fick jag förmånen att säga vad jag ville hitta på framöver. Jag hade att välja mellan att bygga för egna suggor, vilket blir en mycket stor investering. Ett alternativ var att lägga ner och det tredje var att hitta en annan inriktning. Att bygga hus idag är dyrt och att ha ett tomt hus är tråkigt.
En faktor i sammanhanget är att det är väldigt arbetsintensivt med smågrisar. Över åren har det också blivit svårare och svårare att hitta personal. Det är en mer utmanande produktion och det krävs ett otroligt stort grisintresse, säger Magnus.
Nu blev det blev alltså en annan inriktning. Grishuset visade sig ha takhöjden för att få in en rationell värphönsinredning.
– Jag har landat i att det jag vill pyssla med framåt är värphöns, det tycker jag låter väldigt intressant. Så halkade vi in på det.
– Det jag haft i bakhuvudet är ju att försöka hitta en produktion som fungerar både med de åtaganden jag vill hålla på med utanför gården och familjeliv och annat. Jag vill hitta en balans mellan jobb, annat och det privata och försöka få tid till livspusslet.
Något som osökt även får en att tänka beredskapstankar är:
– Ett ägg kan du ställa dig vid vägkanten och sälja det. Skulle något hända har du en produkt som går att åka till torget med. Det är ett tacksamt livsmedel.
Vägen hem till gården, om man kan kalla det så, har inte varit rak. Magnus har gjort en massa innan han bestämde sig för att satsa på hemmaplan.
– Jag har gått på Vretagymnasiet, inriktning jord med naturvetenskaplig inriktning. Det är bland det bättre jag gjort. Jag läste naturvetenskap och fick varva med att vara ute köra traktor och vara i ladugården. Då blev man inte så skoltrött.
– Jag har också varit ute och rest en del. Jag har jobbat i Australien och hamnade sedan på Ultuna och utbildade mig till ekonomagronom. Vid sidan av studierna jobbade jag som konsult på Ludvig & Co och sedan har jag jobbat vidare på Norrköpingskontoret. Nu senast har jag jobbat som chef för ekonomerna där.
– Så jag har valt att gå ifrån den här konsultkarriärbanan till att gå tillbaka till lantbruket.
Det är ett val han känner sig mycket trygg med efter att ha fått träffa många andra företag och fått insikter och lyssnat av erfarenheter. Han är väl förberedd.
– Jag har även startat ett eget bolag så jag kommer syssla en del med siffror vid sidan av.
– Det är fortfarande min far som äger allting. Vi har inte genomfört något generationsskifte utan vi har ett driftsbolag där jag är med. Det är ett första steg i ett framtida generationsskifte att vara med i driftbolaget. Jag har två syskon också och de tycker det är kul att någon som är intresserad att ta över.
– Min far som byggt upp det här jobbar på Vretagymnasiet och har engagerat sig där sedan 1992.
Just nu finns fortfarande cirka 600 grisar kvar på gården, men de sista ska vara ute i början av februari. Tidigare så har gården producerat ungefär 7 500-8000 smågrisar om året. Nu pågår ombyggnaden av de avdelningar som tömts på grisar så att lokalerna passar värphöns. Någon gång i mitten av sommaren ska allt vara klart för de drygt 27 000 hönorna.
Hönsen kommer vara frigående inomhus och här finns en smittskyddstanke. Läget vid Svartån betyder mängder av flyttfåglar och andra fåglar.
– Magkänslan är att det blir mindre smittryck av att inte ha ett hål i väggen rakt ut, säger Magnus Wretemark. Det är en personlig reflektion, sedan har jag inget större stöd för det. När man tittar på statistik så verkar det inte vara någon skillnad, men för eget välbefinnande känns det bättre.
Text och bild: BO BÄCKMAN
