Här brukar jag visa kunderna vilken bit av fåret respektive vara kommer från, säger Heléna Lundgren, Fryksdalens fårfarm i Västra Ämtervik.
SÄLJEBACKA (JB)
Fryksdalens fårfarm i Västra Ämtervik, som drivs av Joakim och Helena Lundgren, har som flera andra livsmedelsproducenter, gått med i REKO-ringen. Det innebär att ett gäng konsumenter och producenter träffas på en kundparkering i Våxnäs i Karlstad och gör snabba affärer.
REKO-ringen är en relativt ny typ av marknad en gång i veckan. Man ligger ute på nätet, folk beställer varor, varorna levereras och man slipper alla mellanhänder. Man vinner mycket både tid och pengar. Det blir inget svinn eftersom kunden får exakt vad kunden beställt. REKO-ringen startade i Finland för tre år sen och har nu intagit flera svenska städer.
Vid ett besök på Fryksdalens fårfarm träffar jag Heléna Lundgren. Heléna, som under 25 år arbetat på barn akuten i Göteborg, men som blivit lantbrukare och fåruppfödare på heltid. 2012 började affärerna rulla på och idag fem år senare kan hon säga att man kan, även om man inte trodde det, leva på fårfarmen tack vare att de producerar charkuterier. – Vi har 50 avelsdjur och cirka 100 lamm. Jag sköter djuren och Joakim charken med styckning och producering samt kundkontakterna. Jag håller på att lära mig charken nu och jag har certifikat som djurtransportör. Vi har ökat bredden på charken med nöt, gris och hjort.
Tar ni hand om skinnen?
– Ja, men inte alla för de väljs noga ut. De tas från djur slaktade i augusti-september för de är starkare, säger Heléna. Jag har själv ett fårskinn som min mormor haft sen hon var liten och det är 102 år! Jag klipper våra får själv nu för sen några år tillbaka så slutade vår inhyrda ”klippare”. Det tar förstås bra mycket längre tid, cirka 35 minuter per får för mig, mot fyra och en halv för honom. Men man blir driven med tiden, berättar Heléna.
– Det finns cirka 30-35 olika sorters får. Vi har gotlandsfår för skinnets skull, texel för köttets, Danska dorset, som är mer långsträckta, för filéernas och kotletternas skull.
Semestertid, när turisterna invaderar Fryksdalen, är det högsäsong i butiken. Lammkotletter och korvar av lamm, gris, hjort att grilla står högt på kundens önskelista.
– Vi har fasta leveranser till Karlstad och Örebro, Alsters herrgård och Ulvsby Herrgård, men vi säljer bra på mässor och matmarknader också där kunderna får en smakbit och övertygas om att inte produkterna smakar kofta, som många tror, säger Heléna, med glimten i ögat.
På frågan om man aldrig tröttnar på att stiga upp klockan fem på morgonen och på jobbet i övrigt, svarar Heléna:
– Jo, när stora baggar stångar en gång på gång bara för att han vill bli kliad och när något får rymmer, då kan man allt dra en suck och undra vad man håller på med. Men å andra sidan så är det ett underbart liv med naturen och friheten och den direkta responsen från kunderna. Vi har aldrig gjort reklam för oss eller annonserat. Vi finns på facebook och alla kan läsa om oss där.
– Men, det går åt mycket kaffe när man är uppe så tidigt, en till en och en halv liter per dag, kallt!
Hon skäms lite för det eftersom folk tror att hon är tokig som vill ha kaffet kallt. Jag tror att det hänger med från åren på barnakuten då hon ofta fick springa ifrån kaffekoppen som var upphälld, för att finnas till hands.
– Jag har inte haft en klocka på mig på 30 år. Nu är tiden så styrd så det är bara till att jobba, säger Heléna och skrattar.
– Vi kan aldrig ha semester och resa bort, möjligen en dagstur, tillsammans. Det är trist, men man oroar sig för djuren hela tiden, säger hon och spanar in några rovfåglar som cirkulerar över fårflocken.
Bäst vi sitter och pratar kommer en flock med höns springande förbi. Det är Afrikanska pärlhöns, som varnar när det är fara å färde och svarta blandrashöns. De samsas gott.
– En gång tog jag bort en halmbal och därunder låg det 42 ägg! De slängde jag förstås för de kunde ha varit gamla, men det är ena rackare som gömmer äggen. Man får leta under buskar, berättar Heléna skrattande.
Det verkar som om djuren och gårdsfolket lever i total symbios och det märks tydligt när Heléna kommenderar den pensionerade vallhunden Hemp, att driva fram fårflocken för fotografering. Hon gör det med engelska kommandon! Varför? Jo, Hemp ska enbart lyda henne, men står det folk och ser på och pratar svenska, blir det som det blir med lydnaden!
Så fiffigt! Heléna är en klar och tydlig djurskötare och djuren älskar henne.
Text och bild: INGEGERD LÖWGREN-JANSSON
