Gammalt lagkrav om nytt skogsbestånd efter avverkning har ökat vårt virkesförråd
Skogsmästare Daniel Tillmar planterar täckrot tall och är väl utrustad med planteringsrör och praktiska lådor där han förvarar plantorna som han ska plantera.
SVERIGE (JB)
Skogsodling är samlingsbegreppet för arbetet att anlägga ett nytt skogsbestånd efter att det gamla beståndet slutavverkats. Till skogsodling hör att anlägga det nya beståndet genom plantering eller att så frö på plats. Numera kan man konstatera att det i praktiken helt handlar om att plantera plantor på föryngringsytan. Sådd förekommer ytterst sällsynt men har använts historiskt till exempel när Hallands ljunghedar beskogades och likaså barrskogen på norra Öland.
För speciella marktyper kan man tillåtas anlägga ett nytt bestånd genom att istället för skogsodling utnyttja naturlig självsådd från frötallar och därigenom skapa ett nytt tallbestånd.
När vi fick den första skogsvårdslagen 1903 så finns kravet att anlägga ny skog efter att den gamla avverkats men kravet gäller även för mark som tagits ur drift för jordbruksändamål och inte ska utnyttjas för annat ändamål som exempelvis byggnation eller liknande. Lagkravet har funnits med under hela tiden och lagen kräver av skogsägaren att ny skog anläggs efter avverkning inom tre år och när det gäller naturlig föryngring gäller fem år. Detta lagkrav har betytt att vi till skillnad mot vissa andra stora skogsnationer som Kanada och Ryssland har bibehållit och succesivt ökat vårt virkesförråd medan Kanada och Ryssland bedrivet ett exploaterande skogsbruk som tärt hårt på virkesförråden.
Det naturliga är som vid all odling att plantera på våren när vintern släppt sitt grepp. Då finns fuktigheten och när plantans rötter kommer ner i mineraljorden och hittar fukten och med hjälp av den värme som vårsolen ger startar plantan etablering med sitt rotsystem. Till den helt övervägande delen planteras det under våren från början av april till maximalt fram till midsommar. För ett lyckat resultat krävs naturligtvis plantor av högsta kvalitet och en hantering som håller måttet i hela kedjan från plantskolan till att plantan har planterats.
För att hinna leverera plantor ut till plantörerna så fryser man in stora mängder plantor redan från hösten året innan planteringsåret och det fungerar utomordentligt bra numera. Det ställer dock vissa krav på planering och hanteringen av plantorna som kommit till plantören. Plantorna måste få tid att tina upp och ska förvaras skuggigt, inte allt för varmt under tiden som planteringen pågår.
Numera är alla terminaler varifrån man hämtar sina plantor utrustade med kylrum, man behöver inte ta ut alla plantorna som man ska plantera utan kan hämta flera gånger. Plantorna mår fint i kylrummet tills man behöver dem.
Många skogsägare väljer att låta markbereda hygget hösten innan planteringen vilket görs av en skogsmaskin som baktill har ett montage med två skovelhjul på vilka grävmaskinständer sitter monterade. När föraren lägger ner hjulen med ett reglerbart tryck under tiden som maskinen flyttar sig över hygget och lämnar två slingor med blottlagd mineraljord efter sig där plantan ska planteras. Plantan slipper konkurrens av gräs- och örtvegetation och den blottlagda mineraljorden tar åt sig värmen lättare än en gräsbevuxen markyta. Jorden ska helst vara 20 grader plus då växer plantan bäst.
Dessutom tycker inte snytbaggen om att komma ut på blottlagd mineraljord när den känner doften av en nysatt planta där den vill göra sitt näringsgnag. Plantorna är alltid behandlade mot snytbaggeangrepp och även om snytbaggen beger sig ut på mineraljorden så har han inget för det i alla fall.
Som förhoppningsvis framgår av ovanstående är det bäst att plantera på våren. Ett skäl till att plantera en del av sitt planteringsprogram på hösten kan vara att resurstillgång och utjämning av planteringsbehovet är gynnsamt när man delar upp planteringen till vår och höst. Det finns dock en visserligen sällsynt men ändå reell risk att de planterade plantorna kan frystorka till döds under specifika väderleksförhållanden i februari månad.
Det är om det är ett litet snötäcke och temperaturen svänger mellan högre och lägre temperatur. Det kan orsaka att plantan frystorkar och dör, inträffar det så slår det ut alla plantorna och det blir ett dyrt misstag som man inte kan gardera sig emot. Undertecknad kommer ihåg från min yrkesverksamhet att vintern 1974/75 var ett sådant olycksår och några drabbades hårt.
Text och bild: KLAS-GÖRAN WENNERSTRÖM