Så blev skörden och nederbörden 2020
Ulf Larsson och Andreas Larsson, far och son, som tillsammans driver lantbruk på tre gårdar i Söderköping och på Vikbolandet.
VIKBOLANDET (JB)
Utefter vägarna ses skördetröskorna sakta arbeta sig fram på åkrarna där spannmålen nu är mogen och där den gynnsamma väderleken bjuder in till bra tröskförutsättningar. Många talar om normalskörd under året, så även Ulf och Andreas Larsson. Far och son som tillsammans brukar tre gårdar. Två gårdar på Vikbolandet och en gård i Söderköping.
– Ja, det har gått ganska bra med skörden i år, börjar Andreas Larsson. Man kan nog säga att det blir en normalskörd, men visst har delar av spannmålen farit illa av torkan. Andreas Larsson, som tillsammans med sin far, Ulf Larsson brukar två gårdar i Furingstad och Östra Stenby på Vikbolandet samt från och med i år även gården Bocksätter i Mogata, Söderköping.
– Vi började tröska för drygt en vecka sedan och tänkte att allt såg bra ut men vi såg snart att årets brist på nederbörd orsakat en del skördebortfall. Främst på gårdarna på Vikbolandet. Vi såg även en del sådana skador i Söderköping men inte lika mycket, berättar Andreas.
Delvis hänger det samman med den bristande nederbördsmängd som många lantbrukare känt av under året, men det har även medfört en bekräftelse på hur väldigt lokalt årets nederbörd fallit under sommaren.
– För vår del i Furingstad så har det inte kommit mer än 15-20 millimeter regn, säger Ulf Larsson.
– Fastän i Söderköping har det kommit mer nederbörd. I trakten av gården i Mogata har det kommit allt mellan 30-70 millimeter regn och då med endast någon kilometers avstånd, fortsätter Andreas.
– Man kan väl ändå dra slutsatsen att ju längre in mot fastlandet man kommer ju mindre blir variationen i nederbördsmängden sett över flera år. Det blir större variationer längre ut mot kusten, fortsätter Ulf.
– Samtalet kretsar en stund kring det faktum att så mycket som 100 millimeter regn fallit längre ut mot Sankt Anna skärgård under sommaren och då är det inte bara fråga om lokala åskregn utan nederbördsmängder som fallit under en längre tid.
Några har även resonerat kring vilken påverkan tidpunkten för när man kom i gång med vårsådden i år påverkat årets skörd. Inget konstigt men kanske lite speciellt just i år. Några hävdar till och med att det hängde på ifall man sådde i början eller i slutet av en viss vecka i våras. De som sådde i början av veckan fick mer nytta av den fukt som fanns kvar i jorden.
– För vår del kom vi igång i början under helgen runt den 5 april. Det var då riktigt bottensurt. Någon tjäle hade det ju heller inte varit under vintern. Vi undrade om det överhuvudtaget skulle kunna bli något av det, men det var bara att köra på. Man visste ju inte när man skulle kunna komma i och köra nästa gång. Det visade sig vara ett bra beslut. Fukten bidrog till att vårgrödan etablerade sig och klarade sig trots att nederbörden därefter blev minimal. Givetvis ser vi skillnad på havren exempelvis nere i Söderköping där det kommit mer nederbörd, men här på Vikbolandet ser havren ändå bra ut, berättar Andras.
Just den här dagen är det underhåll av skördetröskan som gäller, men varken Ulf eller Andreas ser särskilt stressade ut. Vädret är soligt och det blåser lätt vilket gör att de kan köra en god stund även framåt kvällen.
– Jo vi ser över tröskan lite grann då den stått stilla ett par dagar. Även om vädret är bra valde vi att under ett par dagar så 55 ha raps. Allt gick bra och nu kör vi igång med tröskningen igen, men visst vill vi också ha regn, säger Andreas.
Totalt är det 285 hektar som Ulf och Andras brukar tillsammans och där de gemensamma jordbruksmaskinerna används vid driften av alla tre gårdarna. Av det tre gårdar som man brukar så äger Ulf tillsammans med sin hustru Ann-Christin gården i Furingstad och den gården är på 90 hektar. Resterande areal är arrenderad mark.
– Det var Ann-Christins farfar, Gustav Andersson som år 1947 köpte en av de tre gårdarna i Stora Grönhög i Furingstad. Han kom då från Småland. Därefter drevs gården av Ann-Christins föräldrar för att sedan överlåtas till Ulf och Ann-Christin i början av 2000-talet. Andreas blir därmed den fjärde generationen som brukar gården, berättar Ulf.
För Ulf och Andreas del så upptar jordbruket helt klart större delen av tiden under sommarhalvåret. Under vinterhalvåret ägnar sig båda åt att bedriva entreprenadverksamhet inom gräv.
– Ja, det blir en del grävning under vintern, berättar Ulf. En bra kombination tillsammans med lantbruket. För vår del så har det bland annat inneburit arbete i samband med det stora underhållsarbete som nu pågår av Göta Kanal nu under ett par år.
Ulf och Andreas har varsin grävmaskin och Ulf har varit verksam som grävmaskinist sedan 1990.
Nu är Andreas den senaste generationen i familjen som tagit klivet in i lantbruket och detta blev kanske mer tydligt i samband med att man övertog arrendet på gården Bocksätter i Mogata.
– Ja det känns positivt, säger Andreas.
– Han låter oss även förstå att generationen efter honom också gärna åker med i traktorn när tillfälle ges. Då gärna när arbete sker utefter någon av de trafikerade vägarna så att bilar och andra förbipasserande fordon ger avbrott i tillvaron. Att följa med på traktorn vid fem års ålder brukar ibland annars upplevas som ganska sövande.
– Vi har även en äldre son som är intresserad av lantbruk, säger Ulf. Just nu arbetar han inte inom lantbruket men han hjälper till en del på helgerna när det behövs. Vem vet, han kanske blir mer engagerad framåt i tiden?
Att bedriva jordbruk kan kanske anses som utmanande men de flesta lantbrukare är vana vid att både problem och möjligheter dyker upp och att det gäller att lösa problemen och fånga möjligheterna vartefter de dyker upp.
Något som de båda upplever bekymmersamt är att de för drygt en vecka sedan blev utsatta för inbrott. Bland det man förlorade fanns röjsågar, vinkelslipar och mutterknackare.
– Tur i oturen var ändå det faktum att vi under kvällen innan inbrottet arbetat med tröskan. I samband med detta ställde jag in verktygslådorna i bilen och till bilen kom de inte. Det är ändå en väldigt tråkig känsla att veta att man har haft ovälkommet besök, berättar Ulf!
På den nästan obligatoriska frågan om de känner sig drabbade av vildsvin så upplever de problemet större på gården i Söderköping. Där är situationen bekymmersam både vad gäller populationen av vildsvin men även av hjort. Där har de möjlighet att själva bedriva skyddsjakt på gården.
Vad gäller gårdarna på Vikbolandet så är situationen bättre. Några enstaka individer har setts passera vid några tillfällen men inga som dröjt sig kvar konstaterar de båda med ett tacksamt leende.
Text och bild: MARIA LÖNNBERG
