Jag tillhörde de som den där söndagen 1994 röstade ja till att Sverige skulle bli en del av en samverkande handelsunion, där varor, människor och pengar kan röra sig fritt i Europa och samverkan skapar fred och stabilitet. Jag röstade inte ja till en överstatlig byråkratisk koloss som blir alltmera federalistisk, maktfullkomlig och långt ifrån medborgarnas verklighet. En rörelse som ivrigt påhejas av Macron och svenska liberaler.
I en rad direktiv på senare år ser vi hur federalismen tar sig uttryck i extremt detaljreglerade ramverk som försvårar för EU att bli självförsörjande på mat och energi. I Taxonomin – EUs direktiv för hållbara finansieringar klassas till och med fossil naturgas som hållbart. I sin livsmedelsstrategi, Farm to fork, och kombinationen med biodiversitetsdirektivet kommer matproduktionen minska i Europa så mycket att amerikanska jordbruksdepartementet och Universitetet i Wageningen spår att detta kommer öka behovet av matimport till Europa. Detta var beräkningar långt innan något krig i en av världens kornbodar….
Brexit, Le Pens framgångar, nationalister i Ungern, Polen men även Sverige. Allt är tydliga tecken i skyn på att det finns gromån för krafter som ifrågasätter den allt större federalistiska överstatligheten som EU står för, med visst fog vill jag hävda. Vad är svaret från EU? Ännu mera av samma sak!
Jag är bekymrad – kort sagt. Och vilsen. För till skillnad från SD och en del andra populistiska krafter som drömmer vidare om en Swexit där vi i en ihopflätad värld som exportberoende land skulle kunna sälja fritt på export men ha Sverige stängt från allt vi inte vill ha in (knark, billig mat och gangsters) – tror jag inte att Swexit är ett alternativ. Det vore Putins våta dröm med ett uppluckrat Europa och jag är stark anhängare till den fredsbevarande kraft som den europeiska samverkan innebär.
Men med det sagt är jag mycket bekymrad över den okritiska hållning som många EU vänner i den breda politiken i Sverige uppvisar. Inte sällan när man lyfter oron över att EU håller på att bli sin egen fiende genom sin överstatlighet och federalism får man en reaktion som är i stil med att ”EU är inte perfekt, men lite byråkrati är det värt om man vill ha fred och stabilitet….” LITE byråkrati???
Vi måste på allvar lyfta en mycket bredare diskussion i samhället om vad vi vill ha ut av medlemskapet, hur vi nyttjar det till maximal fördel för just Sverige och hur vi implementerar nya och befintliga EU-regler. Jag är skrämd över hur okritiska många ”EU-vänner” är till EU:s förflyttning. Vi måste verkligen – tillsammans med andra länder – lyfta hur vi i högre grad förflyttar EU tillbaka till en samverkande stabiliserande handelsunion av självständiga länder med olikheter. Inte en federation bestående av ett gäng lydiga medlemsstater som EU-språket oftast översätts till.
Här har de största ”vuxna” krafterna i svensk politik i form av sossar och moderater ett väldigt stort ansvar att initiera en sådan diskussion och samtal. Tyvärr tycks det vara mycket avlägset och det skrämmer mig. Jag är rädd för att om vi inte vänder EU:s förflyttning kan det vara början på slutet för EU i sin nuvarande form. Möjligen att kriget i Ukraina kan bromsa detta lite. Kom ihåg vem som sade detta först!
Må så gott i ett EU-okritiskt Sverige önskar EU-vännen Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
