Med nytt år kommer nya förväntningar. Kommer 2017 bli året med både rekordskörd och rekordpriser? Förmodligen inte. Men jag kan nästan garantera att någon bonde kommer bärga sin toppskörd på något fält eller få rekordpris på något djur någonstans. Det händer alltid.
Jag tror att 2017 blir året som märkningen från Sverige kommer leda än fler konsumenter att köpa mat med svenska råvaror, både på animalier och vegetabilier. Man kan inte heller se att detta skulle vara året som försäljningen planar ut. Tvärtom är den fortfarande på en nivå som har all möjlighet att öka.
Hur stor andel av maten kommer vara ekologisk vid utgången 2017? Vid ingången är den grovt åtta-nio procent. Låt mig gissa runt cirka tolv procent när vi skålar nyår -18… Detta skulle i så fall innebära att den konventionella maten värdemässigt skulle utgöra 88 procent i Sverige då. Det får vi inte glömma i vår hybris över att svensken som aldrig förr varit medveten konsument.
Jag ser verkligen inget motsättning i detta och förhoppningsvis kunde kanske en mera nyanserad debatt om eko och konventionellt växa fram under detta året. Dessvärre befarar jag tvärtom. I takt med att efterfrågan på all svensk mat ökar och ursprung, spårbarhet och möjlighet att identifiera producenten blir viktigare än att varan just är ekologisk till varje pris, finns risken att man i marknadsföringen av ekologiska varor frestas ta till vulgärargument som infekterar debatten. Vi har sett tendensen förr.
Det ligger ett stort ansvar på oss producenter att enat kunna beskriva detta som två bra miljöalternativ på marknaden där det viktigaste är att det är svenskt, faktiskt. Under året kommer även debatten alltjämt fortsätta om köttets klimatpåverkan och inte minst kossan lär få vara beredd att få stå i skottgluggen ytterligare. Men paradoxalt nog kan inte jag se någon minskad tendens till att svensken – trots att det blivit legio att i varje givet läge deklarera att man minsann ska och vill äta mindre kött – ändå som befolkningskollektiv fortsätter slå rekord i köttätande! Det förhållandevis höga priset till bonden borde således bestå.
En av de största utmaningarna för den gröna näringen kommer garanterar vara att stå emot den gröna socialiseringen, det vill säga ianspråkstagandet av vår brukanderätt och mark med olika typer av begränsningar. Natura 2000 och nyckelbiotoper känner vi till men nu kommer även begreppet grön infrastruktur. Det är förbluffande hur detta fenomen kan få så mycket kreativa benämningar!
Jag hoppas därför att energikommissionens förslag till regering och riksdag om ny energiuppgörelse kombinerat med Parisavtal och kryddat med lite Putinobstruerande kan få svenska politiker, SD och L, exkluderat att på allvar ta tag i begreppet bioekonomi och sätta fart på möjligheten att göra förnybar och fossilfri energi från Sverige, inte minst drivmedel.
Där kommer skogen in i detta och kanske, kanske att vi kan lyfta oss förbi diskussionen att bruka den svenska skogen eller ej och fokusera oss på hur vi kan minska pengaströmningen till Putin och olje stinna krigsherrar i mellanöstern och faktiskt låta stålarna stanna i Sverige!
Kryddar vi dessutom med lite omvärldsfaktorer som presidentval i Frankrike och Tyskland samt en världsekonomi som är dopad med låga räntor, så kan jag nästan garantera att 2017 kommer vara lika spännande som 2016 och möjligheterna lika många!
Lycka till, så ses vi därute!
PETER BORRING peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionordförande för LRF Östergötland
