Sällskapet på väg in i trädgården. Mangårdsbyggnaden på Tinnerö gård syns i bakgrunden.
LINKÖPING (JB)
Visningen av Tinnerö och dess återställande till 1920-talets gård inkluderade förstås själva mangårdsbyggnaden och trädgården. Ett sekel av olika boende och även öde år har satt sina spår på gården.
Går man tillbaka några hundra år i historien så finner man att den tidigast kända och namngivna person som bott på Tinnerö var fjärdingsmannen Sweno Tyndirboe. Första gången han nämns är 1303. På Föreningen Linköpings Ekoparks hemsida kan man också läsa att ”Håkan Bagare hade en åtting jord i Tinnerbo skog år 1317 till kaniken Olof.”
Ändå är det här personerna sentida. Lämningar av bosättningar som är tusentals år finns i området. En mycket snabb historia är att Tinnerö kom att drivas som utgård till Sturefors och ägdes av godset fram till 1961 då greve Nils Bielke sålde Tinnerö gård till staten. Militären började flytta in. 2002 tog Linköpings kommun över området. Visningen av Tinnerö hade dock sitt fokus på hur gården sett ut 1920 och hur man går vidare med att ge den någorlunda samma utseende på nytt.
1920 flyttade den första arrendatorn in på Tinnerö gård. Det var Thure Svensson, hans hustru Tekla och deras då fem barn som kom hit. Med tiden blev det ytterligare fem barn. 1920 fanns inte mycket av det som idag syns i form av gräsmattor, stenmurar och staket, men det är ändå lite likt.
– Det här var en äng, det var ingen gräsmatta heller, berättar Ruben Brage under visningen. På senare tid har det klippts med gräsklippare. I år ställde vi om det här och hanterar det som äng. Det tar väldigt lång tid att få tillbaka den till att fungera som en äng.
– Jag har tidigare sett ett par backnejlikor. De ser precis ut som nejlika fast enkel. Jag har gått runt plantorna för att inte trampa ner. Nu kommer de vid björkarna, där är det fullt med backnejlika. De har funnits där men inte synts. Björkarna har kommit till senare.
– Fruktträden och fruktträdgården fanns1920. Sedan har rätt så många försvunnit. Jag tror det är tolv stycken äppelträd som är kvar och ett par päronträd.
– Sedan har vi börjat föryngra med gamla östgötasorter. Vi behåller de gamla sorterna. Exakt vilka sorter som funnits är oklart och även om de träd som står kvar råder tvivel rörande sorterna. Hundra år gamla träd har förändrats.
– Där finns ett Åkerö, där Signe Tillisch och där ett Ringstad. Det är väl lite så som vi vet. Vi har haft tre stycken pomologer som haft chansen sortbestämma men de är lite spretiga, de är inte överens om så mycket. Nu har vi haft en till ute. I år har det funnits mycket mer frukt så han har haft speciell chans att se.
Även köksträdgården har fått omsorg. Ruben Brage berättar om en ganska svår och arbetskrävande uppgift. Först en tjock grässvål som skulle bort, sedan en lerjord som närmast kunde liknas med betong när torkan slagit till och ett arbete med att alls få någon jord. Halm och annat får multna ner. Så småningom blir det jord men det tar tid. Ruben Brage har odlat några grödor men sammanfattar dagsläget:
– Jag odlar mest jord än så länge.
Mangårdsbyggnaden är stilig. Invändigt pågår renovering. Ett sekel av olika boende och även öde år har satt sina spår men på det stora hela är mycket av det som ska göras bara det som syns som färg och tapeter, inte det som är i stommen. Huset är i förvånansvärt gott skick även om det här och var finns mer djupgående behov av åtgärder.
När ska ni vara klara med renoveringen?
– Vi har ingen tidspress att det måste vara klart till en viss tid, berättar Ruben Brage. Det ligger en påse pengar på kommunen för det här. Det mesta inne i huset är på gång.
Vad blir klart först?
– Först ska kök, serveringsgång och stora möteslokalen bli klara. Det ska, ja måste, finnas kyl och frys och det moderna. Hur bygger man in det för att det inte ska sticka i ögonen?
För den otålige kan det vara värt att påminna om att det här handlar om att göra Tinnerö så likt 1920-talet som möjligt och där finns en del utmaningar. Det ska kännas som att komma in hos Thure och Tekla.
Text och bild: BO BÄCKMAN
