Fårbesättningen på Torphaget. Jan och Gunborg sköter fåren tillsammans.
EDA (JB)
På släktgården Torp – haget i Lilla Hög driver Jan Brander sina många projekt med god hjälp av sin fru Gunborg. Jordbruket är välskött men relativt litet i jämförelse med den större näringen skogsbruket. Fårbesättning, snickeri och egen skogsmaskin är delarna med störst fokus.
Man slås genast av hur gott samarbetet flyter mellan makarna Brander. Med vana händer utför de sysslorna hos fåren när Jordbrukaren kommer på besök.
– Vi har ett sextiotal tackor och cirka 100 slaktlamm.
Torphaget byggdes en gång av Jans farmors far. Ursprungsgården i hemmanet ligger cirka två kilometer bort och heter Torp.
– Laga skifte kom till på 1860-talet, påpekar Jan. Gården bildades och Hans Nilsson nämns då som hemmansägare i kyrkböckerna.
Jans farmor hette Karin Hansson.
– Hon gifte sig med Verner Brander, min farfar. Han kom från Bålsta i Eda. Man fann varandra på nära håll förr, tilllägger Jan leende.
Jans föräldrar, Hans och Irma Brander, bor nu i huset intill.
– Mamma kommer från Sälboda i Gunnarskog, tillägger Jan.
I början av 1990-talet blev det aktuellt att Jan skulle ta över gården.
– Det fick ske successivt. Jag tog över gårdsproduktionen så som den såg ut just då.
Jans pappa hade avvecklat mjölkkorna 1969.
– Själv hade jag knappt börjat skolan då men kommer ihåg hur föräldrarna fick slita. Senare började jag arbeta med pappa efter skolan, det var på den motormanuella tiden.
Jan och Gudrun är båda väl förtrogna med lant- och skogsbruk och båda har till exempel en skogsteknikerutbildning.
– Vi möttes på en skola i Värnamo, anförtror de.
Gunborgs intresse har länge varit jord- och skogsbruksdrift. Hon är uppväxt i Arvika, men familjen tillbringade sommarperioder i Småland och där grundades intresset för jord och skog.
– Vi gifte oss 1995 och då flyttade Gunborg in på gården, tre söner föddes varav två ännu bor hemma och den äldste studerar på annan ort.
Idéer som rör driften av gården är viktiga att dela sinsemellan, menar paret. På så vis utvecklar vi våra näringar. Inga nötkreatur har funnits på Torphaget sedan 2005.
– Genom enkla bygglösningar började vi övergå från nöt till får under 2003. Det gav mer flexibilitet, frihet och tid för annat.
Jan har tidigare arbetat med skogsbruksplaner och kartdigitalisering. Sedan tre år är det arbetet utbytt mot snickarjobben hos Farmartjänst. Både Jan och Gunborg är medlemmar i LRF. Jan har också uppdrag i vägsamfälligheter. I snickeriverksamheten uppför han allt från husbygge till små tjänster åt grannar.
– Att meka är en annan rolig sak. Jag är ingen utbildad fordonsmekaniker, men det går utmärkt ändå, menar Jan.
– Jan har verkligen en bra allsidig kunskap, säger Gunborg uppriktigt. Jan i sin tur beskriver Gunborg som klok och analyserande vilket är nödvändigt ibland. Dessutom har Gunborg en speciell känsla för djur.
Jan klipper fåren, men båda hjälper till vid lamningar.
Andra intressen än gården är att backa upp barnen i deras aktiviteter.
– Jag hjälper bland annat till som tränare, säger Jan. Att hålla sig med får är inte lika krävande som att ha kossor utan man kan gå ifrån ibland.
– Foderkvalitén åt fåren är dock avgörande, att få in jordbakterier i deras föda är direkt livshotande för dem, påpekar Gunborg. Fårägarna ska alltså se till att fåren har mat av hög kvalitet tillgänglig, som spätt fint gräs. Tillskott bör ges under vissa perioder. Uppkommer sjukdomar är det i realiteten ett kvitto på att inte allt fungerar som det ska.
Jan och Gunborg bedriver ingen ullavel utan enbart köttproduktion.
– Fast inte vore det helt fel att leverera ull till någon användare. Jag blev lite intresserad när jag besökte den årliga fårfesten, säger Gunborg spontant.
På Torphaget tillhör projekt livsstilen.
– Just nu har jag ett hönsprojekt ihop med grannarna, ler Gunborg.
Text och bild: LIZZIE GERD JANSON
