Programledaren Lasse Fredriksson diskuterar med Per Frankelius, Helene Oscarsson och Peter Borring.
VRETA KLOSTER (JB)
Vreta Kluster är en plats där det alltid är saker på gång. Att ha en direktsänd diskussion i tv förekommer också. Nyligen var det livesändning av Tillväxt Linköping och i fokus var ny teknik inom skogs- och jordbruk.
Nyligen var det livesändning från Vreta Kluster av Tillväxt Linköping. Dagens tema var de gröna näringarna och då med fokus på högteknologisk utveckling inom lantbruket samt vägar till nya innovationer och teknik som stimulerar tillväxt.
– Vi ska prata om en bransch idag som oftast romantiseras, sa programledaren Lasse Fredriksson. Vi ser tv-reklam med jordiga händer, potatis som man plockar upp direkt och sedan helt plötsligt blir det till en påse eller någonting och så säger man bara köp det här vi är så glada att vi är bönder!.
– Det här att vara lantbrukare och att odla handlar också om väldigt mycket ny teknik. Det är det vi ska prata om idag.
Programmet var indelat i tre avsnitt med företrädare för olika verksamheter i panelen. Först ut framför kameran var klustermotorn Helene Oscarsson, och växtodlingsrådgivaren Per Ståhl, Hushållningssällskapet.
Nästa grupp bestod av forskaren Per Frankelius, lantbrukaren Albin Johansson, och Johan Hedestad, Gothia Redskap AB. I den tredje återkom Per Frankelius och Helene Oscarsson, då i sällskap av Peter Borring, LRF.
För de, kanske inte alltid lantbrukligt bevandrade, tittare som såg programmet framkom många vinklar och fakta rörande detta med ny teknik i jordbruket samt vad som i övrigt behövs framöver. Bland annat fick Albin Johansson frågan Vad är viktigt med ny teknik?
– Vi har tillämpat ny teknik ganska länge, berättade han. Jag har fortsatt på det spåret och styr idag flera av mina maskiner med GPS och med datorer för att göra så mycket rätt som möjligt. Gör jag rätt så kan jag också minska användningen av insatsmedel, jag sparar pengar och får förhoppningsvis en högre skörd.
En film visades från grisproduktionen i Blackerts lantbruk i Vistena. Där används en utfodringsanläggning som jobbar dygnet runt och ser till att grisarna inte bara får foder utan även rätt mängd och på rätt tid. Gårdens 6 000 grisar ska ha mat en till fyra gånger om dagen. Man använder också sådant som en elektronisk logg för suggorna.
– Jag vill hävda att lantbrukaren har en väldigt låg tröskel för att ta till sig ny teknik och har alltid haft, sa Peter Borring och räknade snabbt upp en lista med exempel från både historien och nutid.
En del av diskussionerna handlade om hur man drar nytta av varandras kunskap och idéer. Till exempel har forskarna på Linköpings universitet och lantbruket mycket att ge varandra, och aktörer som Gothia Redskap är värdefulla för inte bara den regionala utvecklingen utan har tagit steget ut i Europa med i förlängningen en samhällsnytta för Sverige. Per Frankelius menar att den kopplingen är enormt viktig. Här finns också globala aspekter.
– Världen behöver 70 procent mer livsmedel om bara trettio år, påminde han. Löser inte vi den frågan så kommer vi få enorma folkvandringar, krig och annat. Det är en samhällsstrategisk fråga.
– Många tror kanske att innovationer bara är produktutveckling. Det är en viktig del men lika viktig är marknadsföring och affärsmodeller. Har man inte det så blir det idéer för byrålådan. Man måste kombinera innovationer med avancerad marknadsföring.
Kanske det viktigaste han ser av det som är på gång är ökad precisionen i odlingen.
– Istället för att tänka fält så har man varje kvadratmeter som en yta. Där har man järnkoll på vad man gjort historiskt och vad man vill göra.
Vreta Kluster är, och framöver kommer vara, en viktig arena för att mötas och utbyta idéer. Det är en plats att fortsätta utvecklingen inom både teknik och affärstänkande.
– Vi har samma spannmålspris som på sjuttiotalet, sa Helene Oscarsson. För branschen är det ett lönsamhetsproblem. Vi vill ju bidra till en hållbar utveckling i Sverige.
– Vi borde prata export mycket oftare, fortsatte hon. Vi skulle kunna exportera klimatsmart nötkött för vi har regn och vi har gräs. Här är bland de bästa ställena i världen att producera nötkött. Vi producera men exporterar inte. Vi behöver affärsutveckla oss.
Text och bild: BO BÄCKMAN
