Trivsamt utflykt med kolbullar och musik
GODEGÅRD (JB)
Så äntligen var det dags att tända den elfte milan i ordningen vid Sjölunda såg i Godegård. Ett tiotal entusiaster har helt idéelt ställt upp och rest den 125 kbm stora milan. Vid stybbningen, som består av gamla kolrester och jord, var de dock 23 stycken som hjälpte till. Sen tillkommer alltid några spontanarbetare, som vill se hur man bygger upp en mila.
Lördagen i mitten av september bjöd på både lite duggregn och sedan solsken och var precis lagom varm för att locka till utflykt. Många av besökarna kommer år efter år för att se när milan tänds. Man brukar också ha olika evenemang under den tid milan kolar. En kväll skulle man t.ex. utvinna tjära ur tyre/töre genom tjärbränning.
Veden till milan denna gång hade Sveaskog skänkt.
– De var väldigt generösa, sa Sven Hellqvist. De har sponsrat oss för tredje gången.
Sven stod och högg tyrved, eller töre som en del säger, till tändningen. Han har en specialblandning som gör att milan tänder med en gång. Dock påpekade han att det bara var naturmaterial och ingen brännbar vätska som många påstår. Skulle den fungera i år med?
Anders Nylund som äger Sjölundasågen, gissade på att kolningen skulle ta ungerfär nio dygn.
– Det är den näst största milan vi haft, sa Anders. Man brukar säga att en hobbymila är cirka 60 kbm stor och detta är också en hobbymila, men kanske lite större. Det är lite mera arbete bara och tar lite längre tid, annars så är det lika.
Han berättade också att man alltid är minst två personer som vaktar milan. Även denna mila är utan namn. Sen visade han en skylt han fått, och på den stod:
”Milor betraktas som kvinnliga väsen, ej blott för deras inre glöd och nyckfullhet, utan även för att de ska vårdas ömt och omsorgsfullt för att ge kolaren god lön för mödan”.
Innan milan tändes var det liv och rörelse på området. Bettan Åkesson stod och rörde i något som liknade pannkakssmet. Det visade sig vara smet till kolbullar och den består av kornmjöl, vetemjöl, salt och vatten. Man steker först fläsktärningar och så hälls smeten på och alltsammans ätes med fördel tillsammans med lingonsylt. Mums!
Jularboklubben underhöll besökarna med mycket fin musik. Det var sex dragspel och en gitarr. Dragspelen hanterades av Malou Lilja Svensson, Desire Gustafsson, Bengt-Olov Johansson, Tomas Sävenstedt, Weine Johansson och Helge Blom. Lisbeth Sävenstedt spelade på gitarren. Tomas sjöng även till några av musikstyckena och han hade en mycket varm och klangfull stämma. Det lät så bra.
Så blev det dags för tändning. Först tackades de som jobbat mest med milans resning och allt omkring, med var sin chokladask och stor applåd från publiken. Så fick Joel Hjälmroth från Motala kliva upp för den branta stegen till milans topp och spela några stycken på sin fiol. Det gjorde han mycket bra, trots att vinden lekte med noterna på notstället.
Därefter berättade Anders Nylund om milan och att man började 2008 med en lite mila på 40 kbm. Årets mila är tre gånger så stor, 125 kbm.
– Detta är en resmila med skorsten, sa Anders. Skorstenen har vi för att gasen som bildas ska brinna ut den vägen och inte stanna kvar i milan. Gasen är mycket explosiv och kan förstöra hela milan. Man började använda skorsten 1936, men att kola är ett flera tusen år gammalt yrke. Vi får ett utbyte på cirka 35 procent av milan. Jag vill också passa på att tacka Sveaskog för det fina samarbete vi har med dem vid vår skidanläggning i Krassbäck. De tar alltid bra hänsyn till våra spår, när de ska avverka.
Traditionsenligt får den som sponsrat veden också tända milan. Detta år fick Joakim Blückert från Sveaskog den äran. Han berättade att man upptäckt många lämningar av kojor och kolbottnar i detta område, men att det var första gången han sett hur en mila ser ut. Joakim berättade också att Sveaskog handhar 14 procent av Sveriges hela skogsareal. Det är 5 500 personer som har sin sysselsättning inom Sveaskog. Den skatt på en miljard kronor man drar in till staten varje år, räcker till att betala 1360 sjuksköterskor, 1200 lärare och cirka 4000 förskoleplatser. En trevlig gissningstävling hade han också.
Så kom ögonblicket då Joakim tände milan. Jo, då, Svens specialblandning fungerade detta år också. Snart sveptes den vackra omgivningen med den lilla sjön i bakgrunden, in av både rök från grillarna och från milan, samtidigt som Jularboklubben toner ljöd över nejden. Hungriga besökare serverades kolbullar eller kaffe och kvinnorna vid grillarna hade fullt upp med att steka kolbullar. En väldigt varm syssla.
Milan kommer sedan att kallnas ner när den kolat klart och får sen ligga och vila tills i vårdagarna. Då är det dags att se vilket utbyte av prima grillkol hon, 11:an, gav.
Text och bild EVA CARLSSON