Han vill se ett branschförankrat standardavtal
SVERIGE (JB)
I flera artiklar i skogliga branschtidningen har förändringsarbete inom skoglig verksamhet påtalats. Göran Persson har tidigare med erfarenheter från Svea Skog ”tagit parti för skogsbruket”. Helen Sjöholm, som ”brinner för skogen” pekar på problem med olika strukturer inom skoglig verksamhet. Mellan raderna skymtar frågor om de skogliga avverkningskontrakten.
Här saknas en nationell norm, ”ett Rikskontrakt”, som mall och föredöme. Likartade frågor löses och bedöms på olika sätt. En doktorsavhandling i Luleå Tekniska universitet har för flera år sedan behandlat dessa frågor. I tidigare artiklar i skogliga tidningar 2011- 2016 har undertecknad återgivit några erfarenheter av tvister i virkesaffärer.
Ett flertal läsare har positivt hört av sig på olika sätt för samråd. En fortsättning av dessa teman har därvid efterfrågats. Därför skall ytterligare några typer av avtalsvillkor i skogliga avtal behandlas. Det kan måhända mana till eftertanke, en eftertanke om bland annat klarare och enhetliga nya kontraktsklausuler.
Senare hovrättsfall har även visat att en avverkningsrätt kan få en annan innebörd, än den nyttjanderätt detta haft under decennier. Detta omfattar även förskott och möjligheten att återkräva förskottet helt eller delvis, i strid med avverkningsrättens villkor i kontraktet. Ur avtalsrättslig synpunkt måste detta betraktas som ett kontraktsbrott.
För företag verkar det vara prestige att ha ett eget kontrakt med företagets varumärke. Kontrakt skrivs dock som förlagor för att minska möjligheten till tvist. Trävarubranschens standardavtal för sågade trävaror revideras däremot fortlöpande i de så kallade Svea-kontrakten. Alla individuella skogliga avtal revideras sällan. Även dessa skogliga kontrakt borde successivt ses över. Detta gäller särskilt skogliga avtal, för rundvirke, avverknings- rätter/ rotpostköp.
Långa handläggningstider, olika utfall i likartade avgöranden, varierande rättspraxis, skapar osäkerhet på marknaden. Vidare förekommer ett flertal så kallade ”hemsnickrade kontrakt”. Dessa överensstämmer inte alltid med vad man kan kräva av ett avtal mellan professionella parter, stora eller små. En datorisering, digitalisering, av kontrakten i branschen har till och med diskuterats, för att uppnå en modernare standard.
Tolkningen av av förekommande avtal, skriftliga eller till och med muntliga (!) är svår. Detta bygger ofta på den förutsättningen, att sakkunniga, opartiska personer bedömer reklamationer, konditionsfel, kvalitetsfel eller andra fel, som uppkommit i samband med en leverans enligt ett svårtolkat kontrakt. Det är dock sällan särskilt sakkunniga utses vid tvistelösning, utan domstolen anses i sig ha erforderlig kompetens.
Skogliga avtal innehåller inte alltid en tvisteklausul om skiljeförfarande och särskilt utsedda sakkunniga. En tvistelösning förutsätter oftast att särskilt sakkunniga, opartiska personer utses att bedöma konditionsfel, kvalitetsfel och andra reklamationer. Det kan även gälla tolkning av miljöbestämmelser som uppkommit i samband med leveranser och kontrakt.
Man hör sällan, att det förekommer skogliga tvister i våra domstolar. Parterna förlikas istället och domstolen får sällan erfarenhet, full insikt i de praktiska, rättsliga problemen. En senare hovrättsdom vittnar om detta. Om dessa tvister å andra sidan handläggs i skiljeförfarande, så ökar inte heller kunskapen om rättsfrågorna, då skiljedomar i sin helhet, förlikning eller inte, är totalt sekretessbelagda.
Senare stormar som ”Gudrun och Per” har medfört att man befarar, att antalet reklamationer på panel och regelvirke kan över tid öka i omfattning. Anledningen är att så kallade ringsprickor uppkommit vid stormfällningen. De är i regel osynliga vid besiktning av fallvirket. De är till en början osynliga i den sågade, hyvlade eller ytbehandlade slutprodukten.
Successivt, när produkten fortlöpande torkar och är uppspikat på vägg, blir dessa ringsprickor dock tydliga. Reklamationerna är ett faktum och baserat på varierande kontrakt med olika utformning av tvisteklausul. Bedömningen kräver särskild sakkunskap och kontraktsvillkoren måste överses för att skapa en rättvisande bild för parterna. ”Myntet har två sidor” och utfallet torde bli olika om det bedöms av domstol eller i ett skiljeförfarande.
Behovet av utbildning inom detta område visar sig vara stort. Kompetensutveckling har numera tagits upp på dagordningen för skogsbranschens olika avnämare och parter. Intern-utbildning har bland annat lett till justering av kontraktsvillkor som visat sig otidsenliga eller till och med hade kunnat leda till ogiltighet av avtalet. Äkta make/maka godkännande av en avverkningsrätt har länge saknats i kontraktsformulär.
Generationsskiften kommer och går med åren. Behovet av insikt i skogliga frågor ökar därmed i betydelse. Trämarknaden i Karlstad är ännu en tradition med möten mellan olika företag och personer. Fokus vid dessa marknadsseminarier är, vad Sveriges fortfarande största exportnäring kan uppvisa av marknadsöversikter, möten, kompetensseminarier. Samråd och överläggningar förekommer om stort eller smått – som ej sällan avslutas med en middag i gott samförstånd. Det som däremot sällan nämns, är kontraktsfrågor, tolkningen och olika gränssnitt för uppgjorda avtal, som kan förekomma. – Även en liten reklamation, kan bli en rejäl tvist, i denna av trävarubranschens namnkunniga formulerade kontrakt, med eller utan deras juridiska rådgivare.
Efterfrågan på skogsfastigheter och avverkningsrätter har på senare tid ökat. Detta har skett i takt med minskat utbud, vad avser leveransvirke från bland annat länderna på andra sidan Östersjön. Miljöaspekter med fokus på ”de varma vintrarna” har skapat ”menföre”, vilket gjort det ibland nära nog omöjligt att enligt kontraktet fullfölja ett rotpostköp inom stipulerad tidsgräns. I skogsbranschen finns ett antal stora aktörer, som dominerar. Det är ”storebror mot lillebror”. Den som är störst dikterar oftast villkoren. Digitaliserade handlingar i skogen finns redan. Sveriges Handelskammare har betydelse för utvecklingen. Sverige har genom åren utvecklat sig till att bli ett viktigt skiljedomsland, både nationellt och internationellt. En nyare lagstiftning på området främjar dessutom Sveriges ställning som skiljedomsland.
För att tidigare – under decennier fastslagen praxis – skall gälla idag, om innebörden av förskott på avverkningsrätter, måste en tilläggsklausul läggas till avtalstexten. ”Förskott skall ej kunna återkrävas, utan att detta uttryckligen avtalats. Om inte denna paragraf i avtalet är med ger ny praxis med stöd av en hovrättsdom möjlighet att bryta kontraktet samt återkräva förskottet för den del som inte har avverkats. ”Menföre” samt starkt ”sluttande terräng” i fjälltrakterna är ju inte force majeure, som ger friskrivning av kontraktet i sig. Detta är omständigheter, som skogsköparen och entreprenören bort inse risken för vid en besiktning av terrängen. Det kan skapa dröjsmål, men är inte en hävningsanledning av avverkningsrätten, kontraktet. Hovrättsdomen prejudicerande effekt är att förskott skall återbetalas, om inte avverkningen fullföljts enligt kontraktet. Tilläggsklausulen ovan, är viktig och måste beaktas i skogsägarens intresse.
Trävarubranschen har för sågade trävaror vinnlagt sig om att skriva in en skiljedomsklausul ad hoc i alla förekommande kontrakt, nationellt som internationellt. Ad hoc innebär, att de tvistande parterna själva, utser var sin opartisk och ojävig skiljeman/ kvinna. Dessa två utsedda skiljemän utser därefter en tredje skiljedomare, att tillika vara ordförande i skiljenämnden.
Ett institutionellt förfarande bygger å andra sidan på att en klausul föreskriver att hela förfarandet i huvudsak administreras av t ex Stockholm Handelskammares Skiljedomsinstitut eller utomlands, med motsvarande ICC:s Skiljedomsinstitut i Paris. Att man i trävarubranschen valt ett förfarande ad hoc, baseras främst på att de opartiskt valda, sakkunniga kvinnor och män, står tillförfogande som skiljedomare eller besiktningsmän. De är som regel upptagna i en på Handelskammaren tillgänglig, certifierad besiktningsmannagrupp för olika produktområden.
Handelskammaren Värmland, liksom ett flertal andra handelskammare, har en sådan grupp av sakkunniga besiktnings- och skiljemän/ kvinnor, som är certifierade för trävarumarknaden och för sågade trävaror. Gruppen består av ett antal personer med kunskaper om sortering av bland annat trävaror, köp och försäljning eller erfarenhet från praktisk verksamhet i branschen. Gruppen samlas för kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte av anonymiserade fall. Gruppen består av opartiska personer, som är obundna av organisationer, branschföreningar inför den rättsliga prövningen av en tvist.
Handläggningen i ett skiljeförfarande ad hoc, eller institutionellt, skiljer sig inte nämnvärt. Det är den sakkunskap, som tvisten i behov av, liksom sekretess, som är de väsentliga frågorna. Kostnaderna är i hög grad relaterade till hur lång tid, som handläggningen sker och det förarbete, som nedlagts för att klargöra vad tvisten skall omfatta. Kostnaderna kan även nedbringas i den mån parterna kan enas om en skiljedomare, en s.k soloskiljeman. Den tid inom vilken en skiljedom måste ske, har enligt praxis varit maximerad till 6 månader. Parternas förarbete, med eller utan advokat, kan även kortas ned betydligt och därmed bli klar tidigare. En skiljedoms-tvist kan även handläggas som en så kallade skrivbordsskiljedom. Detta innebär, att tvisten handläggs enbart på insända handlingar, utan att någon muntlig förhandling sker..
Skiljeförfarandet ad hoc passar trävarubranschen mycket bra. Stor hänsyn kan tas till etablerat handelsbruk, kutym och sedvänja. Vidare ges Skiljenämnden möjlighet till tillämpning av den så kallade ”billighetsregeln”, en möjlighet att lösa tvisten ”mera affärsmässigt”. I ett domstolsförfarande däremot finns inte samma flexibilitet och anpassning till affärsmässiga överväganden. Dessutom kan tvisten komma att överklagas till högre instans, som kan ta avsevärd tid, med ökade kostnader.
Rundvirkesbranschen inklusive rotpostköp, avverkningsrätter, borde handläggas i skiljeförfarande. Därigenom säkerställs den lille skogsägarens intressen mot större skogsköpare. Import av rundvirke i perioder kan skapa rättsliga problem till exempel då det importerade virket, sedermera osynligt befinns innehålla granatsplitter eller spräng-sten, vilket förekommit från Balticum. Magnetgivare vid sågarna har varit hjälp mot skador, som inte upptäckts vid ens noggrann besiktning, sortering.
Vid tvister där ena parten är verksam utanför Sveriges gränser, (även Norge och Danmark) kan det vara besvärligt, att med en vanlig dom få till exempel ett skadestånd utbetalat. Domstolsdomar kan inte alltidverkställas enkelt. En domstolsdom är därför i princip endast utmätningsbar, exigibel, i domstolslandet. Detta gör till exempel att vid internationella kontakt eller i situationer, som ovan berörts, parterna genomgående väljer att skriva in en skiljedomsklausul ad hoc eller institutionellt, eftersom en skiljedom är verkställbar i varje annat FN-anslutet land. Denna rättskraft baseras på en internationell konvention från 1929, som de flesta FN-anslutna länder har ratificerat, godkänt. Detta binder därmed parterna i dessa länder.
Årets Trämarknad i Karlstad har passerat i höstas. Där nämndes som tidigare år ökade behov av kompetens-utveckling, klarhet, säkerhet i kontrakten. Min erfarenhet under snart 35 år, är att behovet av verkställighet av domar ökar, med den europeisering, internationalisering, som successivt sker. Ett nytt nationellt standardavtal, ”Riksavtal”, rundvirkes-avtal, skulle ge kontinuitet, klarhet och säkerhet för alla parter. Behovet är tydlighet i språk, sakkunskap, snabbhet, sekretess, och smidighet. Allt detta gör att skiljedomsklausuler främst ad hoc, inte bara består, utan även ökar i användning. I praktiken ger det en alternativ tvistelösningsmetod, i stort och smått. Detta gäller för förädlade produkter, liksom för trämarknaden i sig, byggnadsentreprenader, ja, hela trävarubranschen. Varför skall rundvirke inte omfattas av ett nationellt, likartat kontraktsformulär med enhetlig handläggning av tvister?
Avslutande frågor: • Varför inte i kontrakten ge parterna ett alternativ till tvistelösning genom skiljedom? • Varför skall inte skogen, rundvirkesmarknaden omfattas av ett nytt nationellt ”Riksavtal”, • Som är utarbetat från praktikens erfarenheter i en enhetlig handläggning av skogliga tvister! Det vore tid för ett branschförankrat standardavtal för skogliga affärer! Det kan ge ny balans mellan olika intressen och ett nytänkande inom skogen!
SVEN-AXEL
BERGSTRAND
Universitetslektor emeritus, skiljedomare
svenaxel.b@gmail.com
