Risbäddar skyddar djupa spår och tryckskador.
Trycket halveras när skotaren utrustas med band
MANGSKOG (JB)
Klimatet ändras och tjälen har varit i stort sett obefintlig de senaste åren. För skogsägarna har det skapat problem. Men för Mats Classon i Mangskog som brinner för god skogsvård blev detta ett sätt att utveckla det egna företaget. Han var en av de första att använda mindre maskiner och dessutom sätta band på dem och vi vill veta varför.
– Jag hatar körskador, berättar han. Det är nummer ett. Vi gör inga körskador. Är det blöta marker och dålig bärighet sätter vi på band. Går inte det bra lägger jag ris framför. Banden fördelar vikten och halverar trycket på marken. Och bädden, den måste jag lägga innan det går sönder – för då är det för sent.
Att undvika körskador och minska miljöpåverkan vid arbetet i skogen har blivit mer aktuellt när vintrarna blir mildare. En lösning kan vara att förbereda marken genom att trampa upp basvägar redan när de första minusgraderna kommer. Att köra med fyrhjuling eller traktor flera gånger i veckan och platta till ytskiktet innan snön kommer gör att det tjälar ihop fortare. En annan lösning kan vara att använda bärande band på maskinerna, och lägga risbäddar där terrängen inte bär. Den metoden var Mats Classons Skogsvård AB bland de första i Värmland att använda.
– Jag har kört från år 1992 och varit inköpare sedan år 2012 och för egen del har jag alltid varit mån om att inte lämna en sönderkörd skog bakom mig. Jag får en dålig stämpel på mig då, och då är jag körd. Så på skotaren har jag använt band för att fördela trycket och inte köra sönder, men bara när det behövs.
Vissa pratar om en ökande trend för små maskiner med en vikt på mellan 3 – 6 ton i skogen för att undvika kör- och tryckskador men Mats håller inte med när vi frågar.
– Nej, det vet jag inte, säger han eftertänksamt. Det är sämre ekonomi på en liten maskin. Min beståndsgående Sampo-skördare väger 9 ton och en mindre maskin än så är inte ekonomiskt. Med den utför jag de flesta gallringarna. År 2004 köpte jag en ny skotare med Eco Baltic-band. Den väger 13 ton, och är bärigheten dålig fungerar den bra. Vid slutavverkningar hyr jag in maskiner, men då är de större.
Vi traskar ut i skogen för att ser hur arbetet går. På ett skifte i Edsvalla driver Lars Fridén, som är anställd hos Mats Classon, fram det gallrade virket med skotaren. Vi följer gallringsgatan in i granbeståndet. Björkarna har tryckt undan granarna rejält. De står och trängs på samma yta och en gallring på detta skifte är nödvändig för att tillväxten ska ta fart. Han plockar upp gallringsvirket och tar det ut till körvägen. En sträcka på 200-300 meter. Längs vägen finns en del blöthålor, men det har han löst med ris.
– Idag har jag inga band på, berättar han när vi avbryter honom i arbete, men jag är noga med att lägga en ordentlig risbädd längs gallringsgatorna ner till virkesräckorna. Det är en sen gallring, kanske i senaste laget, och det är många kubikmeter som ska ut.
Lars berättar att han har arbetat för Mats i många år och att jobben ramlar in hela tiden och de arbetar med privata skogsägare i trakterna mellan Mangskog, Kil och Grums. Och på min fråga om att arbeta med riktigt små maskiner, och informationen om att det faktiskt har sålts 63 stycken tre till sextons maskiner i Sverige under år 2017, svarar han:
– Nja, det är nog svårt att få ekonomin att gå ihop då, säger han. Det är nog mest för hobbyverksamhet. Vi kör så mycket vi orkar med våra maskiner och är aldrig utan jobb, just för att vi aktivt arbetar för att minimera skadorna i skogen. Är det för blött får vi göra arbetet på sommaren istället.
Text och bild: EVALENA HEINERED
