Arterna är många och de behövs för att sköta skogen
På en vägtistel satt en humla och en guldbagge på blomman. Tydligen så samsades de bra om det begränsade utrymmet. När så en pärlemorfjäril anslöt sig blev det mycket trångt.
SKOG (JB)
Den biologiska mångfalden är värd att värna och bevara. Varje art har sin nisch och inte sällan är andra arter beroende av den. Även en vägtistel gynnar och bidrar.
Varje art har sin uppgift som en bit i det stora pussel som kallas naturen. En del arter är så specialiserade att de är beroende av en enda annan art och eller vice versa. Det är inga nyheter, inte heller att den biologiska mångfalden är hotad.
Naturvårdsverket skriver bland annat att ”Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia är på väg att försvinna för alltid och ekosystem förändras i snabb takt, som en följd av vårt sätt att leva.”. Man konstaterar att läget är allvarligt för den biologiska mångfalden, något som även gäller i Sverige.
Sedan ska man ha med sig att arter som försvunnit från Sverige inte nödvändigtvis därför är utdöda. Storken flyttade söderut, men sedan några år har den framgångsrikt fötts upp i hägn och börjat återplanteras. Frågan kvarstår dock hur många som stannar här eller snarare återvänder när de haft sin vintertid långt söderut, de är ju flyttfåglar.
Det är ändå en mängd arter vi har i Sverige. De flesta vet man troligen inte ens om, men de har sin plats i systemet. Andra är mer uppenbara som våra vänner bina och andra pollinerare. Deras uppgift är mer än viktig, att de finns är en förutsättning för att vi ska få mat. Utan pollinerare skulle livet på jorden dö ut. Så viktiga är de.
Några reflexioner och tankar: Träd är inte bara träd. De är livsmiljöer för andra arter och när trädet dött så tar ytterligare arter över. Sedan består naturligtvis tallskog inte endast av tallar, och lövskog inte endast av lövträd. Det växer en mängd annat där. Sedan bor det fåglar, djur, insekter och andra i skogen. Så långt känner nog de flesta igen sig, men det finns också mycket att upptäcka om man ser riktigt nära på stenen, på stammen, på gräsytan mellan björkarna, runt vattensamlingen eller vad man nu råkar på.
Skogen, gärna en äldre blandskog, erbjuder fler upplevelser än en fylld svamp- eller bärkorg och en skön fikapaus på en stubbe. Tar man sig verkligen en stund och ser efter lite närmare på det som växer där och vilka som bor där, så är det svårt att gå därifrån.
Man behöver inte känna till eller lära sig alla arter. Det är ändå spännande att ta sig tiden att kika på den ”lilla värld” som finns till exempel runt en svamp.
Som en bekräftelse på det här med arternas roll i det större perspektivet gav en promenad längs en liten skogsväg i brukad skog ännu en dimension. Fjärilar och andra flygfän passade på att vara igång när solen kom fram. Här och var växer vägtistlar. Sådana tistlar framstår varken som uppskattade eller särskilt värdefulla för oss människor, men det finns andra som är desto mer förtjusta i dem.
Enligt artdatabanken så är vägtisteln ”Bofast och reproducerande” med en invandringshistoria som uttrycks ”Spontan”. Den är klassad som livskraftig och inte hotad. Inget av detta är särskilt förvånande, men när det kommer till dess biotop så står det ”Mänskligt störd / skapad mark”. Det tål att tänka på.
Något betyder även en vägtistel, så mycket är klart.
Text och bild: BO BÄCKMAN
