”Jag är lättengagerad – och lättinspirerad”
Taxarna är en del av Annicas rekreation. Här umgås hon med sina fyrbenta familjemedlemmar.
ARVIKA (JB)
Annica Strandberg- Schmidt beskriver sig själv med ett par spontana adjektiv. Det viktiga engagemanget bottnar i den genuina inspirationen. Här berättar hon för Jordbrukarens utsände… om sina roller i livet och hur hon har nått framgångar. Numera känner Annica tryggheten i tillvaron. Men långt ifrån alltid har det förhållit sig på det viset.
Mötet med Annica sker på familjens gård Där Framme i Stora Gårdsås. I följe har hon sina älskade taxar, fyra till antalet.
– Mina hundar och hästar är min rekreation, säger hon. De är helt nödvändiga för mig. Som om de vore kroppsdelar.
Hon är både saklig och ödmjuk i sin framtoning och ja, visst går det att förstå.
Annica redogör därpå sin allra viktigaste livsroll.
– Att hålla samman familjen.
Tillsammans med sin man Andreas Strandberg driver hon Strandbergs Lantbruk.
– Fast det är Andreas som sköter ladugårdsarbetet, talar hon genast om. Jag är delaktig i odlandet och så sköter jag hönsen.
Äggplockningen har hon delegerat till sonen.
På gården Där Framme är det mjölkproduktion som gäller. För närvarande finns cirka 60 mjölkkor. Det bedrivs även äggproduktion i mer småskalig form. Grönsaker och blommor odlas i riklig omfattning under säsongstid och man håller sig med bin för egentillverkning av en större mängd honung.
– Andreas producerar och jag säljer, kommenterar Annica.
Vid det här laget är Annica 42 år.
– Jag och Andreas träffades när vi var unga och vi båda gick på Lillerud. Efter utbildningarna fick vi vår första bostad i Sälboda. För cirka femton år sedan flyttade vi in här på Där Framme.
Annicas har växt upp i Östervallskog.
– Vackra Östervallskog.
Annica kan inte låta bli att flika in orden när platsen kommer på tal.
– Fast Gunnarskog kan faktiskt mäta sig med platsen jag växte upp på, framhåller hon noga.
Annica och Andreas har tre barn.
– Elin 18, Oskar 16 och Alvina 10, räknar hon stolt upp.
Efter det fortsätter hon med att berätta om livet på gården och minns den allra första tiden.
– Då arbetade jag i lagårn lika mycket som Andreas. Efter ett tag fick jag inse att uppgiften var för mycket att klara av, om jag skulle räcka till för barnen.
Arbetsdelen delegerades om. Den blev förstås aldrig bortsorterad, förklarar Annica, eftersom jobben är många hela tiden. En hel del av hennes uppgifter har varit av det ideellt, inte minst på fritiden som scoutledare och skogsmulleryttare.
Sedan flera år driver Annica också sitt eget företag, Annicas Inspira. Affärsidén kan kort sammanfattas som ”att hjälpa klienter som lider av sockerberoende”.
Annica är utbildad sockerberoendeterapeut. Hon har genomgått en HAM-utbildning, Holistic Addiction Medicin med Sugarcertifiering.
För vidare info se bitten.addiction. com
Det märks att Annica trivs med livet som det blivit och att trivseln präglar hemmet.
– I min nuvarande tillvaro har jag många olika ben att stå på.
”Benet” som kommit till hos Annica på senare tid är att hon skriver en bok.
– Det är lite tidsbrist just nu, medger hon. Min bok håller nämligen på att planeras bli färdig.
Annica är angelägen om att förmedla kunskaperna om sockerberoende. Ur hennes yrkesperspektiv handlar sockerberoende om en kronisk sjukdom.
Även hennes egna erfarenheter ligger till grund för det hon vill lära ut.
– Det är en svår sjukdom, eftersom beroendet inte syns utanpå. Själv kom jag till insikt med att jag var drabbad i tjugoårsåldern.
Det dröjde dock nära ett decennium innan Annica kände sig mogen att be om hjälp, vilket enligt hennes förmedlande idag är ett måste.
– Jag lever i ett tillfrisknande nu. Med sinnesro, understryker hon.
Vi går inte ytterligare in på sockerberoendets orsaker eller behandlingar i den här artikeln. För fördjupande hänvisas till Annica Strandberg- Schmidts hemsida annicasinspira. com
Det råder alltså en väl inarbetad arbetsfördelning mellan er makar Strandberg? Frågan ställs till Annica mer som ett påstående.
– Ja, arbetsfördelningen fungerar bra, bekräftar hon.
”Hon håller ihop oss”, brukar Andreas säga.
Annica skrattar lite, ett äkta, varmt och kärleksfullt skratt. Och så tillägger hon en sak som definitivt måste bidra till trivselprägeln.
– Jag är djupt rotad i jorden jag också. Faktiskt ända sedan Lillerudstiden, reflekterar hon avslutningsvis.
Text och bild: LIZZIE GERD JANSON
