Bengt har brukat sin jord ett halvt sekel
ÅTVIDABERG
Bengt Svantesson med sönerna Magnus och Robert utgör sjunde och åttonde generationens ägare till skogsoch lantbruksfastigheten Värna Norra 2:3, 3:1, som vanligen kallas Värna Arrgård och kom i släktens ägo redan 1720.
Bengt själv har passerat de sjuttio, men fortsätter att vara verksam på gården, eftersom han fått ynnesten av goda krafter och god hälsa. Jordbrukaren ville höra Bengt Svantesson berätta om sin släkts långa ägande av gården och åkte till Värna Arrgård. Bengt bjuder in till köket där vi tar plats vid köksbordet med den gamla bakugnen alldeles invid.
Den minner om flydda tider när här var ett skjutshåll mellan Örsäter och Fillinge, dåtidens motell.
– Under en tid var ugnen igenmurad men i samband med att vi vidtog andra åtgärder i köket beslutade vi att ta fram den i ljuset igen, berättar Bengt och visar att ugnen är helt intakt med ett djup på två meter, men han konstaterar också att det var länge sedan det bakades i den.
På 1700-talet fanns här två tvillingbyggnader, men de bägge husen byggdes så småningom ihop och i mitten av 1800-talet byggdes en övervåning. Sedan dess har huset behållit sitt utseende utvändigt och insidans rumsindelning, förklarar Bengt. Däremot har Bengt med ömsint respekt för bostadens remarkabla ålder anpassat den till dagens standard i till exempel köket.
Det betyder att det finns detaljer som berättar mer om husets historia som den ganska låga takhöjden, klart under dagens byggnorm, och iögonfallande trösklar med olika golvnivåer mellan rummen, ett resultat från sammanbyggandet av tvillinghusen. – Innan jag blev ägare till fastigheten ägdes den av Sture Svantesson, min far Johns kusin, och jag tillträdde som ägare 1966, endast 22 år gammal, berättar Bengt och fortsätter bakåt i historien.
Före Sture Svantesson var Thure Svantesson ägare, han var en bror till min farfar, Erik Svantesson, som jag kommer ihåg från min barndom. Han var en man som var kommunalt engagerad och ägnade mer intresse åt det än åt gården men med ett viktigt undantag: Han var förståndig nog att skaffa fastighetens första skogsbruksplan. Farfar Erik Svantesson var arrendator på gården fram till 1943 då Bengts far, John, tog över och fortsatte som arrendator till 1955.
Bengt Svantesson blev sedan ny ägare från 1966. – Innan min farfar Eriks bror Thure blev ägare har vi en kvinna som var ägare, Anna Mathilda Månsson, förklarar Bengt. – Anna Mathilda träffade sin make, Svante Wilhelm Jonsson, genom att han, som kom från Kulla by i Åtvids socken, var på besök på gården Saxtorp här i närheten när han råkade på Anna.
Tycke uppstod och det blev giftermål som resulterade i åtta barn, berättar Bengt. Innan Anna Mathilda blev ägare så var det hennes far, Karl Magnus Månsson, född 1806, som ägde fastigheten och han var i sin tur son till Måns Månsson som var ägare innan sonen tog vid. Nu är vi framme vid den första ägargenerationen och möter Måns Andersson. Då befinner vi oss i början av 1700-talet. Varifrån fastigheten ursprungligen kom är Bengt inte bergsäker på men sannolikt har den tillhört närbelägna Herrsäter majorsboställe som idag tillhör Statens fastighetsverk.
Herrsäter är känt som frälsegods sedan 1400-talets slut och ägare var då troligen riddaren och riksrådet Johan Stensson Bese. Dottern Gunilla ärvde egendomen och gifte sig med riddaren och riksrådet Erik Turesson Bielke vars släkt var ägare till Herrsäter fram till år 1605 då Herrsäter drogs in till kronan och kort därefter, 1607, förlänades till ståthållaren Erik Jöransson Ulfsparre.
Fastighetens areal fördelar sig på 54 hektar åker, 10 hektar betesmark och 90 hektar skog. Dessa fastighetsdata ger en bild av en för trakten medelstor jord- och skogsbruksfastighet som gett Bengt Svantesson stadig sysselsättning i 50 år. Han kommer i samband med årets vårbruk att jubilera som en odalman som sått och skördat sin åkermark under ett halvt sekel.
Det är en aktningsvärd och imponerande prestation. Den förutsätter att man som Bengt börjar tidigt, har stort intresse för sin fastighet och har god hälsa. – Jag har använt mina motorsågar nästan dagligen och därför har jag inte behövt uppsöka något gym, förklarar Bengt. En detalj som bidragit till hans okuvliga motivation för sitt arbete är att bland det roligaste han vet är att köra traktor.
JUF, Jordbrukareungdomens förbund, kommer att fylla 100 år 2018. JUF arbetar i dag med tre inriktningar: brukshästverksamhet, plöjning och praktikantverksamhet. Därutöver bedriver JUF släktgårdsinventering. Med släktgård menas en jordbruksfastighet som ägts eller arrenderats av samma släkt i minst 200 år. Detta krav uppfyller Värna Norra 2:3 och 3:1 med lätthet.
Därför har Bengt Svantesson fått ett släktgårdsbevis och han kommer sommaren 2018 att få åka till Skansen för att motta ett diplom från en kunglig hand, antingen Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf eller Kronprinsessan Victoria. Bengt är en riktig sifferfantast. Detta inkluderar ett genuint intresse för att utnyttja datorn i arbetet med gården. – Jag har siffror på vad som har avverkats i min skog under det halva sekel som gått sedan mitt tillträde.
Vad gäller jordbruksdelen har jag dokumenterat vad som skördats och detta inbegriper också gjorda investeringar, berättar Bengt. Man kan ana en viss konservativ uppfattning om tingens ordning och det håller Bengt med om. – Sönerna tycker ibland att jag är stockkonservativ, men ur detta kan man dra vissa positiva drag såsom en viss envishet och målmedvetenhet, säger han och ler.
Bengt Svantesson har också, som han beskriver det, en kyrklig belastning. Han, hans far John och farfar Erik har alla varit kyrkvärdar i församlingen. De har tjänstgjort i Värna kyrka i mellan 50 och 60 år under 1900-talet, vilket måste sägas vara en enastående kontinuitet. Bengt har dessutom varit ledamot i kyrkorådet i Värna församling under inte mindre än 29 år och redan under barndomen kom han att ha nära till kyrka, prästerskap och lärarinnor som var betydelsefulla personer i en liten församling där släkt och föräldrar var engagerade i församlingsarbetet.
Denna närhet har gett Bengt hans övertygelse om att fromheten inte alltid funnits i första rummet hos de representanter som han mött i sitt kyrkliga engagemang. En händelse som satt spår i Bengts liv var när hans hustru Kerstin Svantesson gick bort 1992 efter att ha drabbats av cancer.
– När detta hände måste jag tillstå att jag var illa ute och man hade sina funderingar, säger Bengt allvarligt. Han kom igenom den tunga tiden, förmodligen mycket beroende på att han såg till att vara sysselsatt, vilket är något som kännetecknat Bengt genom hela livet.
I närmsta granngård blev en kvinna änka några år senare. Barbro Claesons man Per-Erik avled efter en tids sjukdom och då var två individer, vars familjer kände varandra sedan många år, ensamma. Efter viss tid kom de fram till ett modigt beslut: ”Varför ska vi sitta där ensamma, vi tar och gifter oss helt enkelt”. Både Barbro och Bengt är intresserade av kultur i olika former. De är flitiga besökare på Louis De Geer i Norrköping och Konsert och kongress i Linköping och de missar aldrig ett föredrag hos Gärdserums och Åtvids föreläsningsföreningar.
Text och bild: KLAS-GÖRAN WENNERSTRÖM
