En utmaning för lärarna med den breda floran av ny teknik
Instruktören Patrik Johansson och driftledaren Jan Wretemark.
VRETA KLOSTER (JB)
På Vreta Utbildningscentrum får eleverna lära sig att meka. Det är viktigt att kunna. Samtidigt är all ny teknik en utmaning för utbildarna.
När man pratar om lantbruk och om all ny teknik som väller fram så finns en viktig del som inte lika ofta nämns och det är skötseln av utrustning och maskiner. På Vreta Utbildningscentrum ingår det på lantbruksutbildningen att lära sig skruva och det finns även en särskild maskininriktning.
Att sköta om och skruva på maskiner och redskap ingår som en del av lantbruket, inte bara att köra dem. Det här vet varje lantbrukare. En del gör det mesta på egen hand medan andra lejer någon för att göra den delen. Att själv sköta service och reparationer blir dock allt svårare och det kan i förlängningen bli kostsammare då sådant som försäkringen kanske inte gäller.
Det är mycket att lära sig för eleverna. Många nyheter betyder mer att utbilda på och att orientera eleverna i så det finns även en annan sida av detta.
– Den största utmaningen för instruktörerna att lära sig alla nya system, berättar Jan Wretemark, driftledare lantbruk.
– När vi får en ny såmaskin så är det en helt ny miljö att jobba i och lära sig. Det är ju olika skärmar man ska in i och göra inställningar på. Vi har gödselspridare, sprutor, rundbalspressar och det kräver att man läser på lite grand och kör lite själv.
– Man måste hinna ta sig lite tid när det kommer en ny maskin, sedan kanske man inte hanterar den på ett halvår och plötsligt ska man visa den för elever.
Britta Henriksson, en av instruktörerna, instämmer och berättar lite om hur det här är för eleverna med olika fabrikat:
– Det vi upplever med tekniken är att det är svårt när vi byter mellan märken hela tiden. Att bara komma ihåg att trycka ”godkänt” på skärmen är lätt att missa.
Utbildningen använder både den senaste tekniken och den i stort sett utan. Ett enkelt svar på varför, är att eleverna är på olika nivå när de börjar. Några är rena nybörjare medan andra till och med kan lära instruktörerna ett och annat.
– Här har du en maskin som är full med ny teknik, säger Jan Wretemark och visar en stor traktor.
– En sådan här traktor är alltid uppkopplad så den går att följa var den är och hur mycket bränsle det är i tanken. Likaså med felsökning är det enklare idag, som med våra bilar som haft det länge.
– Av den anledningen hyr vi sju av våra traktorer. Det är ju för att vi hela tiden ska kunna visa det senaste.
– Jag är stolt över det vi kan erbjuda våra elever.
Att lära sig bruka jorden även utan den nya tekniken kan låta som onödigt, men tekniken i sig avgör inte stor skörden blir. Jan Wretemark säger ”Det krävs mycket kunskap för att använda tekniken rätt”. De nya såmaskinerna som gör att man kan variera utsädet efter jordart, sparar en väldig massa pengar, men används de fel så kommer det kosta i form av minskad skörd.
Sedan är det ju tyvärr så att såväl gps-systemet som internet av någon orsak kan ligga nere. En plan B är därför förnuftigt att ha.
– Det behöver inte vara krig, det kan vara solstormar eller vad som helst.
– Jag brukar säga att vi alltid måste se till att vi kan få mat på bordet, även om gpssystemet och internet är nedsläckta.
Till skillnad mot andra inriktningar inom lantbrukslinjen är det förhållandevis få tjejer som väljer maskininriktningen. Instruktörerna tänker efter och meddelar:
– I trean är det fyra tjejer av 24, i ettan är det fyra av 30. Det är inte samma utveckling som på exempelvis transport.
Den särskilda inriktningen på maskin ger goda chanser på arbetsmarknaden.
– Det är ett väldigt riv efter duktiga mekar, säger Jan Wretemark. De har framtiden för sig.
Text och bild: BO BÄCKMAN
