Ja, det kan ju låta hårt så innan alla med liberala drag får hjärtinfarkt vill jag understryka att jag respekterar alla olika människors åsikter och värderingar… utom möjligen nazister och äkta kommunister och jag känner många som förmodligen är liberaler som jag litar på fullt ut.
Men när det kommer till jordbrukspolitik och miljö kan man aldrig lita på folkpartister eller de som i dag kallar sig Liberalerna. Eller, tvärtom, du kan lita att du inte kan lita på dem! I nästan varje fråga som rör klimat, djurskydd och miljö som relaterar till jordbruk kan man vara säker på att L kommer tänka på samma sätt som MP och V, vilket sällan gynnat breda delar av jordoch skogsbruket. Möjligen exklusiva nischer som inte löser helheten.
Jag tror det är därför som L och tidigare FP alltid haft så lågt stöd bland oss bönder trots att de egentligen principiellt står för värderingar som många bönder och småföretagare gillar. Borgerliga värderingar men med en robust välfärdsstat i botten som säkerställer bra förutsättningar för alla. Men det är just detta att bara vara liberal när det passar som de flesta bönder sett igenom. När det kommer till jordbruksfrågor har Liberalerna- fd FP- alltid varit mera frihandelsvänligt än självaste Moderaterna för i M har det alltid funnits grenar till ”godsägarhögern” som haft mera pragmatiskt förhållningsätt till band annat jordbruksstöd. Att vara för frihandel och marknadsliberalism behöver inte vara fel i sig. Tvärtom, de flesta bönder som företagare skulle vilja få betalt av marknaden på en vettig nivå som ger lönsamhet och slippa sitta i händerna på politiker. Det blir dock heltokigt när man är för en helt fri marknad samtidigt som man vill ha kvar världens dyraste djurskyddslag och en av världens dyraste miljölagstiftningar och till och med ständigt verkar för ökande kostnader kopplat till detta. Då blir det inte frihandel på frihandelns villkor och det är denna motsättning som Liberalerna aldrig riktigt kunnat ta till sig.
Det finns en historia av att svenska lantbruket hanterats styvmoderligt även av borgerliga regeringar för att man av regeringsinterna hänsynstaganden behövt beakta Liberalernas mera bondefientliga eller åtminstone verklighetsfrämmande linje. Förr var det alltid Centern som fick hantera landsbygds- och lantbruksfrågorna i borgerliga regeringskonstellationer, men som inte sällan fick ge efter för att L satte sig på tvären. I nu sittande regering är det KD som tagit landsbygdsrollen, men återigen så är det Liberalerna som hanterar de mest utmanande frågorna för svenskt jord- och skogsbruk.
Vad är det värt att vi har en ack så jord- och skogsbruksvänlig landsbygdsminister som i mina ögon är genuint besjälad att göra gott för hela det svenska lantbruket (inte bara de 20 procent som producerar på ett visst sätt) – om vi har en liberal klimat- och miljöminister? När det ska förhandlas med bland annat EU, har vi således i de för areella avgörande frågorna för framtiden, alltså en liberal med statskunskap som aldrig haft någon som helst yrkesmässig kontakt med de gröna näringarna (knappt ens efter att hon blev minister om vi ska döma av lantbruksmedias hjälplösa försök att få till en intervju med henne).
Det känns verkligen inte tryggt att Sverige som för en gång skull på många år har ett regeringsunderlag som vill öka produktionen i jord- och skog har ett miljödepartement med en ledning som jag inte litar på kommer maxa förhandlingsresultatet i positiv riktning för produktionen. Det är därför viktigt att alla med politiska kontakter inom L gör vad de kan för att beskriva läget för svenskt jord- och skogsbruk och vikten av att Sverige förhandlar på finskt vis.
Må så gott i det Liberala men ambivalenta Sverige önskar Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
