Utbildning, demonstration, kulturmiljöer och naturreservat på Skullebo
Skogsstyrelsens skogsvårdsgård, Skullebo, och markerna där används till kurser, försök och visningar. Här ekonomibyggnad till torpet Källarstugan som hör till fastigheten.
SKOG (JB)
Skogsstyrelsens skogs vårdsgård, Skullebo, och markerna där används till kurser, försök och visningar. Här finns även en torpmiljö från sena 1700- talet.
Skylten in till Skogsstyrelsens skogsvårdsgård mellan Nykil och Ulrika är blygsam. Ändå omfattar fastigheten 397 hektar och här bedrivs en massa aktiviteter. Gården visar sig ha gamla anor och en intressant historia.
– Från början så är ju Skullebo gård en utgård till Brokinds fideikommiss, berättar skogskonsulenten Sven-Owe Kymnedal. Nu har vi fått vetskap om att det finns vissa kartor bakåt till 1690 så det är dokumentation hos Lantmäteriet.
Han visar på kartan:
– Nu är vi här, Källarstugan, ett torpområde som anlades i början på 1900-talet. Lite norr om ligger Skullebo gård som den var från början.
– Skogsvårdsstyrelserna som det hette på den tiden fick i uppdrag efter andra världskriget att införskaffa kursgårdar att bedriva utbildning på. Då förhandlade man med Brokinds fideikommiss och köpte skogen. Man gjorde alltså en avstyckning. Idag är det igenplanterat, men det var mer hagmark.
Fastigheten är flitigt använd för kurser, visningar och inte minst de försök som pågår i skogen. Allt tycks kunna gå att använda som pedagogiska verktyg. Man befinner sig ju i den stora läroboken om skog så varför inte läsa i den?
Här finns även kulturlämningar som kolbottnar, en kolarkoja med mera. En rundtur på fastigheten leder så småningom till ett torp, Svenstorp.
– Sven var dräng här på Skullebo gård på 1780-talet och får 1789 chansen att avancera och bli torpare så han började bygga det här.
Man måste beundra Sven för mängden hopsamlade stenar som ligger prydligt i högar och murar vittnar om ett oerhört arbete för att skapa ett drägligt liv här.
– På 1990-talet hade vi en kampanj som hette Kulturmiljö i skogen. Vi skapade ett arbetsmarknadsprojekt med arbetslösa byggare. Vi köpte in ett motorsågssågverk på gården, sågade allt virke, timrade upp ladugården och svinstian igen.
Arbetsledaren lyckades dessutom samla den sista familjen som bodde här, de flyttade 1938. Han fick tag på alla åtta syskonen som fanns kvar i livet och de berättade hur det var.
– Vi försökte återskapa åtminstone delar av det. Det finns en ruin längre bort som periodvis varit eget torp och periodvis har Svenstorp arrenderat marken så de fungerade som backstugusittare, men det torpet är borta.
– Kärret Svensbokärret var förutsättningen för livet här, säger Sven-Owe Kymnedal. Där fanns vattenkälla och det gav myrslåtter. Det gav en bra bas för att överleva. Det här lilla torpet hade tre koplatser och en häst. I kärret finns ett nybildat naturreservat.
De restaurerade byggnaderna ladugården och svinstian har än idag samma grundstenar som en gång lades dit av Sven. Svinstian som under projektet först byggdes som bastu, är idag omgjord till ledstuga på Östgötaleden. Grillkåtan tillkom 2013 och är även den öppen för vandrare och besökare.
Text och bild: BO BÄCKMAN
