Myrar – en viktig biotop för mångfald och som kolsänka
Myrar kan omfatta större eller mindre ytor. I norr kan de närmast dominera landskapet medan de vanligen är mer blygsamma söderut.
SKOG (JB)
I Sverige utgörs fem miljoner hektar av skogen av myrmark. Som kolsänka och för den biologiska mångfalden är de en mycket värdefull del av landskapet.
Myrar, dessa våta förrädiska och vanligen svårframkomliga ytor där det också kan växa hjortron, är mer värdefulla än man kanske föreställer sig.
Myrmark är också något mycket vanligt förekommande. I Sverige utgörs fem miljoner hektar av skogen just av myrmark. I Naturvårdsverkets Myrskyddsplan för Sverige framgår att det bara är Ryssland och Kanada som har större andel myr i förhållande till sin landyta.
Myr är heller inget som är en företeelse endast för norra Sverige. Det finns myr även i Östergötland, även om myrarna oftast är mycket större norrut i landet.
Begreppet myr kräver dock sin definition och den visar sig variera något beroende på var man läser. Jens Johannesson, handläggare inom områdesskydd på Länsstyrelsen i Östergötland reder dock enkelt ut begreppen:
– Om man tittar på en myr i Östergötland så innehåller den både mosse och kärr. Det är ju mosse och kärr som är de där två bitarna som man använder samlingsnamnet myr för.
– Mossen är den delen som bara får sitt vatten från regnvatten direkt och så finns det kärr som får sitt vatten även från omgivningen, det rinner till och kan vara lite mer näringsrikt.
– När man slår upp ordet så har de, mosse och kärr, gemensamt att det organiska materialet, vitmossa i första hand, ansamlas och omvandlas till torv. Torvbildning är ju också något som är särskilt för myren.
Utöver finns det igenväxande sjöar med mera som också är våtmarker, men de kallas inte myr eftersom det inte blir någon torvbildning då de växer igen med andra växter.
En karaktäristisk sak för myren är den låga boniteten. De allra flesta myrar i skogslandskapet producerar mindre än en kubikmeter per hektar och år och räknas därför som impediment.
– Det finns även delar man har dikat och det är väl där man kommer upp över en kubikmeter. Där det produceras lite grand.
Är myr därmed ointressant för skogsbruk?
– Idag har man avverkningsanmält en del sådana myrar också. Det kanske bara växer ett par kubikmeter per år och hektar, då kan man inte avverka så ofta.
Myrmark beskrivs som ”ofta skyddad”. Är den skyddad eller inte?
– Markavvattning säger man är generellt förbjudet, men så får skogsbruket skyddsdika för sina ungskogar när man planterar skog, så då blir skyddet lite relativt, men själva myren är det ingen som i dagens läge är inne och dikar i. Det är i så fall i skogsmarken bredvid och det kan förstås påverka myren.
I en artikel från 2017, i tidningen Skogen, berättas att myrmarkerna håller på att växa igen och att det går lika fort i hela landet. Det är nog främst en fråga för södra Sverige eftersom det vanligen skett en kombination av att man har dikat och att det faller ner kväve från biltrafik och annat som gödslar myrarna så träden kan börja växa.
Ellen Hultman, naturvårdshandläggare vid Länsstyrelsen Östergötland, berättar i SVT om värdet av myrarna. Där berättas bland annat att myrarna kan suga upp och hålla kvar vatten när det regnar och hålla vätan långt in på sommaren. Finns vitmossa och det bildas torv så lagras koldioxid, en kolsänka.
”Varje år släpper uttorkade våtmarker ut lika mycket koldioxid som alla svenska personbilar tillsammans. Om våtmarkerna återställdes – genom att göra dem blöta igen – skulle Sveriges koldioxidutsläpp minska med 20 procent”, konstaterar SVT.
Så är myrmarkerna också viktiga för den biologiska mångfalden eftersom många arter behöver den här specifika miljön. Det är därför det pågående arbetet med att återställa myrar är extra viktigt.
Myrar må vara lite okända, men de har sin givna plats och funktion i landskapet, för miljön och för arterna.
Text bild: BO BÄCKMAN
