För Amanda är hästarna och hoppningen allt
RISINGE
Amanda Lundberg bor i Risinge utanför Finspång och i hennes liv har hästar funnits med sedan hon föddes. Redan från hemkomsten från BB stod en shetlandsponny i stallet och väntade på henne. Som sjuåring började hon med hopptävlingar och då låg hindren på 20 och 30 centimeter. Nu är hindren betydligt högre och Amanda har debuterat på 150 cm och har vinster och placeringar på höjden 145 cm.
– Morfar kom till BB med ett par små ridbyxor, skrattar Amanda som för länge sedan vuxit ur sin ponny och nu har tre kallblodiga hopphästar i sitt stall. Amandas morfar Göran, mormor Ann och mamma Victoria har alla tre ridit och de är hennes stora stöd.
– Mamma är den som lärt mig allt hon kan och henne kan jag fråga om det är något jag känner mig osäker på. Jag har hoppat tre gånger i Göteborg Horse show i klassen Morgondagens vinnare och det var fantastiskt att få vara med där och tävla. En gång tävlade jag i Italien och har även varit i Danmark och Norge med mina egna hästar.
Om jag skaffar en unghäst nästa år hoppas jag på att kvala till hopptävlingarna i Falsterbo. Morfar är den som kör lastbilen med hästarna till tävlingarna.
– Det är mycket smidigt eftersom den fungerar för hästarna och oss. Vi sover i den när jag är ute på tävlingar och vi lagar all mat i lastbilens kök vilket är bra eftersom jag på grund av min diabetes måste vara noga med måltiderna.
När jag fyllt 21 år kommer jag nog att ta lastbilskörkort så jag kan köra lastbilen själv, resonerar Amanda. Amandas tre hästar kommer från egen uppfödning men Amanda har sålt stoet även om morfar Göran gärna sett att de fortsatt med avel och uppfödning. – Jag har inte riktigt den tiden som krävs att rida fler hästar än vad jag gör idag eftersom jag fortfarande pluggar.
Till sommaren tar jag studenten och efter det vill jag gärna rida fler hästar för då har jag inget annat som binder upp mig. Har jag tur så kanske jag får rida någon annans hästar förutom mina egna. Det är i alla fall hästarna jag kommer att koncentrera mig på efter skolan sen får jag se om jag kanske fortsätter att vidareutbilda mig om några år.
Det ligger mycket arbete bakom ridsporten och varje dag rider och tränar hon minst två hästar när skoldagen är slut. – Om jag inte pluggade hade jag haft möjlighet att rida fler hästar så morfar ställer upp och longerar hästarna eftersom jag inte hinner. Det är en väldig tur att jag har morfar, för han ställer alltid upp.
På väggen i sadelkammaren hänger en imponerande samling av rosetter och Amanda säger med stolthet att hon vunnit tävlingar på nationell nivå. Trots att det stundom tar emot att gå till stallet är det vinsterna på hoppbanan och bra träningar som ger beröm som överväger allt som känns jobbigt.
– Det är så roligt att både träna och tävla ihop med andra. Mina tränare är Peter Markne och Emma Emanuelsson. Emma är landslagsryttare och Peter är en av Sveriges främsta tränare. Mamma har tränat för Peter under lång tid och jag tog över mammas plats hos honom när hon slutade rida.
Emma brukar jag för övrigt tävla emot men så kände jag att jag behövde en mentor att prata med. Någon som ser mig på tävlingar och vet hur jag rider. Därför är det perfekt med Emma och jag åker hem till henne i Lerum och rider. Hon är guld värd och har hjälpt mig jättemycket. Förra året var Amanda stipendiat i hästnäringen där Östgötahästar och Länstidningen var huvudsponsorer. De pengarna går bland annat till att finansera träningen hos Emma.
Text och bild: CARINA LARSSON
