Revirmarkerande vargpar kring Finspång, Ljungsbro och Tjällmo
Varg som river tamboskap och husdjur utarmar landsbygden och dess näringar, menar Thomas Ekberg, yrkesjägare. Bild: PRIVAT
ÖSTERGÖTLAND (JB)
I en triangel mellan Finspång, Ljungsbro och Tjällmo lever idag ett revirmarkerande par av vargar. Man har även sett och konstaterat en besökande varghane i södra/sydöstra delen av länet.
Då en varg kan gå två till tre mil per dygn och ända upp till fem till tio mil per dygn, så kan vargar även vara synliga på flera håll i Östergötland.
Varg är ett gammalsvenskt namn för dräpare eller tjuv. Ursprungsnamnet är ulv och varg, tasse, gråben eller den gråe är så kallade noanamn. Man kallade ulven för påhittade namn för det ansågs bringa olycka att uttala. Så noanamnet ”tassemarker” betyder alltså vargens revir.
En fullvuxen varghane är cirka 105-160 centimeter lång, väger cirka 35-50 kilo och är ungefär 80 centimeter över manken. Man har påträffat en varg som vägde 80 kilo.
En varghona är lite mindre och väger cirka 40 kilo. Löptiden är i februari till mars och hon föder fyra till åtta valpar efter 65 dygn. Hon föder dem i en håla hon grävt ur själv. Statistiskt sett överlever fyra valpar ur kullen. De andra dör av sjukdomar, olyckor eller jakt.
Det är bara alfahonan som löper. De övriga honorna i flocken gör det inte. Könsmogna hanar söker sig ut för att bilda egna revir oftast under sitt andra levnadsår. Könsmogna honor kan stanna kvar i flocken ytterligare något år och hjälper då föräldrarna med uppfostring av valparna.
Ett revir är cirka 700 kvadratmeter stort eller 70 000 hektar. En varg lever i cirka 12 till 14 år.
En fullvuxen varg har en spårstämpel som är nio till elva centimeter lång. Man ser tydligt avtryck av klorna. Vid normal förflyttning, trav, är spårlängden 120–160 centimeter lång och en varg går målmedvetet rakt fram.
Deras spillning är stor och läggs gärna på vägar och stigar. Avföringen är två och en halv till fyra centimeter i diameter. Oftast mörkbrun av det kött vargen ätit. En varg äter bara kött, inget annat.
Älgen är favoritfödan och den utgör 95 procent av köttintaget. Sommartid äter vargen älgkalvar, cirka 80-83 procent av alla älgkalvar. De är lättare för vargen att döda, och tyvärr så utarmas den svenska älgstammen på lång sikt.
Studier i Norge och vid svenska Grimsö visar att ett vargpar kan döda tio till tjugo älgar i månaden, det vill säga långt mer än de kan äta. Det är alltså jaktinstinkten och inte aptiten som styr vargens jakt. Något som svenska fårägare fått erfara, då vargen varit på besök. Oftast är många får så skadade, att de måste avlivas.
Även hästar och nötkreatur har angripits och där hugger vargen högt i baklåren för att förhindra tamdjurens framfart. Detta beteende görs även på stora älgar, med ett hemskt lidande för djuren. Vargen äter på dem då de fortfarande är vid liv.
När bytesdjuren i skogen försvunnit går vargen gärna fram till bebyggelse. Hundar, både jakt- och rena familjehundar har blivit angripna och dödade. På internetsidan Vargfakta kan man se statistik över antal dödade hundar i Sverige. Från 1998-2006 är även Norge med i statistiken.
Från 2011 finns också verifierade artiklar om det inträffade med, som man kan läsa. På åtta år dödades i genomsnitt 21 hundar. Dessa är rapporterade hundar, ett mörkertal finns.
Det finns mycket fakta där, hela 1870 artiklar och referat. Bland dessa kan man också läsa om människor som blivit dödade av vargar. I världen är det många, och däribland en äldre kvinna i Ryssland som dödades 2015. Vargar som blivit vana vid människor är svåra att skrämma bort.
– Tyvärr så utarmar det landsbygden och dess näringar, säger Thomas Ekberg, yrkesjägare och jakt-TV-profil.
Någon samexistens mellan varg och människa/tamdjur finns inte. Men det är heller inte något naturligt beteende av en varg att ge sig på människor.
– Globalt sett så är vargen livskraftig och det finns cirka 100 000 frilevande vargar i Europa. De är världens mest framgångsrika rovdjur, säger Thomas och fortsätter:
– Riksdagen har fattat ett tydligt beslut rörande varg. Målet för vargstammen i Sverige är att vargens referensvärde, för gynnsam bevarandestatus, ska vara 170-270 individer. Det gäller populationen i Sverige och man är långt, långt över det målet idag. Naturvårdsverket och länsstyrelserna verkar idag istället aktivt motarbeta riksdagens beslut och man fortsätter att på konstgjord väg skapa en vargstam som inte den övervägande majoriteten på landsbygden vill ha. Vad har det kostat samhället sedan vargens etablering från 1980-talet? Det är nog miljardbelopp om man räknar ihop minskat skogsfastighetsvärde, polis och domstol, vargflytt med helikopter, stängsel och underhåll av dessa.
–Man kan heller inte bedriva fäbodliv. Hur mycket får vargen egentligen kosta, när vi har problem med vård, skola och omsorg? Det är gigantiska summor?! Samhället och dess beslutsfattare skapar civil olydnad eftersom landsbygden och dess näringar inte får gehör för sina rovdjursproblem. Sen verkar hysterin total från våra myndigheter när det gäller att försöka hitta påstådda tjuvjägare som påstås ha jagat varg, säger Thomas.
– Ta bara fallet med en känd jägare. Där har man häktat människor i månader med fulla restriktioner. Och då vet man inte ens om det finns ett brott. Skandal! Straffsatserna kring dessa brott är orimligt höga, i klass med grova misshandelsbrott och grova våldtäkter.
Framtiden får visa om vargparet vid Långbogen i Östergötland får valpar och etablerar sig mera. På Östergötlands länsstyrelses hemsida står att, den 13 januari i år, så angrep vargarna en hund. Inte trevligt att veta, nu när vi går mot vår och betessläpp av tamdjur.
Text: EVA CARLSSON
