Arbetsbesparande investering efter generationsväxling
Här bakom gårdens befintliga byggnader hamnar vintervistet för gårdens alla dikor. På väg dit är Lennart Andersson med sönerna Mattias och Patrik.
ÅTVIDABERG (JB)
Mitt emellan sjöarna Risten och Borken i Björsäters socken, i den lägre liggande delen som en gång uppodlats och omgiven i norr och söder av mäktiga skogar, ligger Solvik. I Solvik finns idag två egendomar med jord och skog.
Jordbrukaren har besökt en av fastigheterna, Solvik 1:4, där två bröder Mattias och Patrik Andersson är ägare och driver sitt företag Solviks gård. Anledningen till besöket finns i ett imponerande bygge som är under uppförande på gården. En byggnad för gårdens dikor att tillbringa vintern i och där på våren få sina kalvar. Relevant historik är att år 1967 förvärvade Lennart Andersson, med rötter i södra Skåne, en egendom i Solvik. Lennart och hans numera framlidna hustru Ulla, som kom från Bergslagen, slog sig ner på gården och kom att trivas från första början. De fick två grabbar, Patrik född 1968 och Mattias född 1970, som har efter skoltiden arbetat tillsammans med Lennart och Ulla på gården. Brödernas intresseinriktning har varit och är den att Mattias är skogsmannen och Patrik jordbruksmannen vilket är positivt för deras samverkan i driften.
Lennart och Ulla fick möjlighet att förvärva en granngård som betydde att den sammanlagda fastigheten fick en gynnsam arrondering med avseende på såväl skogsmark som inägomark. Från och med 1993 kom bröderna med i ägandet tillsammans med föräldrarna och från den 1 januari 2017 tog bröderna över fastigheten helt och hållet och driver sedan dess Solviks gård. De två tunga och betydelsefulla produktionsområdena är dels skogsbruk och konventionell köttproduktion med integrerad drift. Därutöver finns en viss andel entreprenadåtagande i närområdet med vallskörd. När Lennart Andersson kom till Solvik fanns det i slutet på 1960-talet 34 mjölkgårdar i bara Björsäter som därigenom försörjde ett 40-tal familjer, idag finns bara fyra kvar med mjölkproduktion.
Denna utveckling och viss avfolkning har fått effekten att flera markägare har kontaktat sådana aktiva lantbrukare som Solviks gård för att höra efter om de skulle kunna arrendera deras jordbruk. Detta har betytt att Solviks gård har åtta sådana arrenden. Vilket också betyder att Solviks gård har sina köttdjur utspridda på två av dessa arrenden plus djuren hemmavid. Detta betyder att det går åt mycket tid och kraft att fara mellan arrendegårdarna och Solvik dagligen året runt. För att förändra den bilden kom bröderna och pappa Lennart fram till att man behövde förenkla och centralisera djurhanteringen och det skulle man göra genom att bygga ett stall där man skulle kunna härbärgera alla företagets 120 – 130 dikor under vinterhalvåret från mitten av november till en vecka in i maj månad. Under den tiden mars och april kommer också dikorna att få sina kalvar.
Lennart och Patrik beskrev årscykeln för sina dikor. Utgå från att dikorna kommit ut på sommarbetet efter kalvningen i mitten av maj månad och då är djuren uppdelade på sex grupper. Från den 20 maj till den 5 augusti får de trevligt sällskap av en avels tjur, tre grupper får en tjur av rasen Simmental, två grupper får en tjur av rasen Charolais och en grupp får en tjur av rasen Hereford. Under den samvaron blir kossorna med kalv och genom den tid som tjuren får vara i gruppen så styr man när man vill ha kalvningen som sker efter nio månader, alltså mars, april. När det blir höst så flyttas dikorna in i sitt vinterboende som hittills varit på tre ställen där de tillbringar vintern och där kalvarna föds på våren.
Från och med kommande höst blir det förändring, alla dikorna kommer att flytta in i det nya och moderna stallet och Patrik och Mattias har alla djuren på en plats, hemma. Sommartiden kommer de återigen att vara ute på sommarbete på de tre ställena men då sköter de sig själva och det behövs bara en viss tillsyn så att de alltid har vatten. När kalvarna föds så blir tjurkalvarna kvar i 16 månader innan de går till slakt. Från födda kvigkalvar går en större del åt till den integrerade försörjningen så att man har en stabil numerär av dikor. Patrik berättar att schaktningen för byggnaden påbörjades för ett år sedan och gjordes ihop med grannföretaget Rask Entreprenad.
Därefter kunde företaget Ydregrinden förbereda bygget med att först gjuta golvytorna som inte är ett enda helt plant golv utan i två nivåer. Därefter kunde trästommens stolpar längs långsidorna resas upp på stabila fundament och därefter kom takstolarna från Moelven på plats. Byggnaden mäter 60 x 34 meter och det är glädjande att konstatera att det verkligen är mycket virke i bygget. Det är inte egendomligt eftersom far och söner Andersson är mycket måna om, i egenskap av aktiva och duktiga skogsägare att man ska måna om vårt fina material så långt det är möjligt.
– Vi var naturligtvis och gjorde studiebesök i olika andra uppförda stallar och vi noterade att det var märkbart kallare och råare luft i stallar med järn istället för trä och korna ska naturligtvis ha det bästa vilket också talade för valet av en trästomme, förklarade Mattias.
Bröderna är angelägna om att anlita lokala företagare till bygget och berättar att när det gäller rörmokeriarbeten får Harstad VVS HB det uppdraget och elinstallationer görs av Elinstallationer Örjan Nilsson AB från Åtvidaberg. Om man delar byggnaden på längden så är de bägge delarna lika som en spegelbild av varandra. Längst ut mot ytterväggen serveras det som korna ska äta på foderbordet och när de befinner sig där är det också önskvärt att de gör ifrån sig där i största möjliga utsträckning. Vid foderbordet kommer gödselskrapor att flytta gödseln till gödselbrunnen en bit utanför byggnaden. Där kommer de också att kunna dricka vatten tre åt gången om det så behövs. När de är mätta och belåtna, kan man tänka, tar de trappan ner till stora ligghallen som är försänkt med ett par meter, därför trappan.
Fantastiskt att få se stora kor klara av att gå i trappa men det ska inte vara något problem bedyrar bröderna. I liggdelen strör man kontinuerligt med halm och visst gör också korna ifrån sig även där men då strör man på med mer halm och när man kommer till vårdagarna så är nivån i liggdelen i jämnhöjd med foderbord och vattenavdelningen. När kalvarna är födda i liggavdelningen och dikorna med sina nyfödda släpps ut på grönbetet så lastar bröderna ut det gödselblandade halmtäcket och sprider det på vallar som ska brytas och då blir det nedplöjt där och kommer markens kommande grödor till nytta.
Det som återstår att slutföra är dels att montera utrustningen till gödselhanteringen som utförs av fackfolk och att montera upp den färdigmålade träpanelen runt om på byggnaden som utförs av bröderna själva. Virket till ytterbeklädnaden och regelvirket kommer från Södra eftersom de som medlemmar har den fina medlemsnyttan att kunna få köpa sådant virke till ett rabatterat pris när man har behov av större kvantiteter. Mannen från södra Skåne, Lennart Andersson och hans hustru Ulla, arbetade idogt och målmedvetet med allt som hörde till gården och grundlade ett verkligt familjeföretag som nu Patrik och Mattias Andersson har axlat ansvaret för att vidareutveckla med sina produktionsresurser och egna arbetsinsatser.
För några år sedan uppfördes en central panncentral på gården som eldas med egen flis och som genererar värme och varmvatten till gårdens behov. Lennart och sönerna är glada för att man djupborrade efter vatten för ett antal år sedan och hade då turen att ha fått ett gott tillflöde av vatten trots att det annars är oroväckande med de låga grundvattennivåerna. När bygget är klart och kommit till sin användning så ter sig förhoppningsvis framtiden ljus ut för Patrik och Mattias Andersson och deras far Lennart Andersson kan glädjas åt att de tar vid där han slutade och finns till hands med råd om så skulle behövas.
Text och bild: KLAS-GÖRAN WENNERSTRÖM
