Kristin Yderfors berättar om verksamheten på Skärvinge gård.
FINSPÅNG (JB)
LRF:s kommungrupp i Finspång arrangerade gårdsbesök för politiker och tjänstemän. Man hade lagt fokus på företagarvillkor och på hur kommunen kan bidra till att nå målen som rör tillväxt och ökad produktion i livsmedelsstrategin.
Politiker och tjänstemän bjöds in av LRF Finspång att under en eftermiddag delta i studiebesök på två gårdar. Man började med ett besök hos Kristina Carlsson som driver Hejtorp gårdsmejeri.
Nästa anhalt var på Skärvinge gård några kilometer därifrån. Där tog Kristin Yderfors emot.
– Gården Skärvinge har funnits i släkten sedan 1943, berättade hon. Det har alltid varit mjölkkor här sedan min familj kom hit. Min far och mor har drivit och driver gården, de tog över 1980.
– Idag är det 140 mjölkkor plus rekrytering så för dagen är det 270 djur här. Till de här mjölkkorna går det åt lite areal. Vi har ungefär 200 hektar som ligger under plog, till det så kommer det 60-70 hektar bete.
– Det är väl ungefär det som är produktionen. Det vi är bra på och gör, är att producera mjölk. Vi försöker ha så bra förutsättningar för korna som möjligt.
– Tittar man runt omkring så håller vi öppet, det är korna som betar, det är kvigor överallt. Tittar man på dalgången så ser vi Risinge kyrka härifrån tack vare att vi har den betande mulen som är igång.
Efter en rundtur i ladugården blev det dags för fika och till den hemgjord kalvdans. Landshövding Elisabeth Nilsson inledde det följande seminariet med att knyta an till det Kristin Yderfors sagt om öppna landskap:
– Det är härifrån maten kommer så att se gårdarna, se hur fint det är runt gårdarna, hur välbetat det är här och vilket vackert landskap.
– Jag tror inte att det är alla som tänker på att landskapet ser ut såhär av en särskild anledning. Många tar för givet att det ska se ut såhär. Man inser inte att när djuren försvinner då kommer sannolikt granplanteringar och annat för någonting måste man göra av marken.
Elisabeth Nilsson och Helena Stolt Olsson från länsstyrelsens lantbruksenhet övergick till att beskriva den regionala livsmedelsstrategin samt gjorde jämförelser med den nationella strategin. De underströk även livsmedelssektorns och lantbrukets betydelse för länet vilket man redan när arbetet med den regionala strategin inleddes utgick från.
– Vi såg hur viktigt det var att se till att göra någonting, öka medvetenheten, att förstå betydelsen av att vi äter svensk mat, lokal mat och inte börja söka nån annanstans för det finns på hemmaplan, sa Elisabeth Nilsson.
– När man ser på hållbar livsmedelsförsörjning så tar vi för givet att mat alltid finns i affärerna. Man behöver inte tänka mer än dryga hundra år sedan var det problem att försörja en mycket mindre befolkning. Vi har en befolkning i världen som växer och vi har en ekonomi som växer, vilket gör att människor väljer att äta en mer mångfasetterad kost på gott och ont med tanke på miljöfrågor.
– Det är viktigt att Sverige ser om sitt hus och möjligheten av att öka sin egen produktion. Vi har goda förutsättningar, inte minst i vårt eget län. Vi har en kapacitet att förädla, vi har en stor kunskap.
– Skälen till varför vi ska producera är egentligen hur många som helst.
– I en satsning på den lokala maten har Östergötland mycket att tjäna, berättade Helena Stolt Olsson.
– Vi har använt oss av Statistiska centralbyråns siffror. Hur stor andel av arbetstillfällena i kommunerna har livsmedelsproduktionen och hur definierar man? I livsmedelssektorn finns primärproduktionen, livsmedelsindustri, restauranger och livsmedelshandel.
Hon visade diagram över andelen arbetstillfällen inom livsmedelsproduktionen i länets kommuner. Andelen var som högst i en kommun med över trettio procent.
– Vi tittar på Finspång. Över tjugo procent av arbetstillfällena härrör till livsmedelsproduktionen. Till och med i de stora städerna som Linköping och Norrköping är det runt tretton procent. Det här är en betydande del av näringslivet i vårt län. Det får man inte glömma bort.
Om nu alla som på något sätt arbetar inom sektorn är inräknade i statistiken lämnades obesvarat då flera av dessa kan i sin verksamhet ha klassats på annat sätt. Statistiken, om än från 2014, ger en tydlig fingervisning om läget.
Det samtal och de diskussioner som följde kom till stor del att kretsa kring sådant som hur lantbrukarna upplever bemötandet från myndigheter och kommuner. Inte sällan erfar man att det istället för samarbete används motarbete det vill säga att inte underlätta och helst inte möjliggöra.
När det kommer till bygglov och liknande efterlystes till exempel någon sorts checklista för hur ett bygga ska genomföras för att vara godkänt. Att i efterhand få veta att man gjort fel gagnar knappast företagaren. Även frågor om bredband lyftes under mötet. På vissa håll är det svårt att få annat att fungera sedan kopparnätet tagits bort.
Text och bild: BO BÄCKMAN
