Alla hälsas välkomna av markvärdarna och ordförande Björn Holmberg.
ÅTVIDABERG (JB)
Åtvidaberg verksamhetsområde inom Södra inbjöd medlemmar och andra intresserade att besöka en traditionell skogsdag i Kolsebo by. Skogsdagen Innehöll samling, kaffe med smörgås, välkomsthälsning, presentation av berörda markägare, marknadsinformation, rundvandring till stationer, sopplunch och avslutning.
Kolsebo ligger i den nordvästra delen av Ukna socken som tillhör Västerviks kommun. Byns markägare har marker på ömse sidor av väg 35 och skogsdagen fredagen den 29 september var förlagd till skogsmarken väster om väg 35.
Snart fylldes skogsbilvägens vändplan med besökarnas fordon. Innan skogsdagens program startar finns tid för social gemenskap när man träffar bekanta som man kanske inte träffat på ett längre tag.
Från Gamleby hade ett företag inbjudits som säljer skogsredskap och de hade dukat upp ett urval av motor- och röjsågar. Krister och Eva Lis Mattsson från Smultronboda fårgård var i full gång med att servera kaffe och smörgås till besökarna vid samlingen och efter det skulle lunchen förberedas.
Först ut att hälsa besökarna välkomna var Björn Holmberg från Börsebo i Gärdserums socken som är ordförande i skogsbruksområdet Åtvidaberg Östra inom Åtvidaberg verksamhetsområde.
Därefter fick berörda skogsägare i Kolsebo by ordet och först ut att hälsa välkommen var Göte Karlsson och han lämnade över till sin rågranne Svante Kolsgård.
Svante var innan sin pensionering lärare vid Linköpings universitet och besitter därmed god pedagogisk kompetens. Han passade på att belysa historiska fakta om rågångar och dess markeringar som skälstenar, visare och rösen, fakta som in i våra dagars IT-dominerade värld fortfarande har kvar sin betydelse.
Han belyste detta förhållande med att det idag är många som tror att det är väl bara att gå ut med sin GPS och pricka ut var skälstenen ska vara men den precisionen har dock inte dagens smarttelefoner, här gäller att hitta skälstenar och visa fysiskt i terränglådan.
Som markägare måste man underhålla sina rågångar så att man vet var man har dem. Detta har Göte och Svante helt klart för sig och gör röjningsinsatser med jämna mellanrum när det är påkallat. Denna kunskap har Svante och Göte självfallet informerat sina barn om.
Inför rundvandringen till de aktuella stationerna krävdes att besökarna formerades i fyra grupper med ledning av en skogsinspektor. Skogsinspektor Göran Carlsson ordnade till grupperna på mindre än fem minuter och grupperna kunde ge sig iväg. Artikelförfattarens grupps första stopp gjordes utefter den aktuella skogsbilvägen och där man var ense om att vägen håller högsta klass vad gäller framkomlighet, främst av att den är fri från hindrade träd och buskar i vägens kanter och fri från farliga stenar som kan orsaka däckshaveri. Därtill kunde konstateras att vändningsutrymmet var exemplariskt för ett ekipage med bil och släp. Markägarna hade utvidgat vändplanen genom att ta emot 100 lastbilslaster fyllnadsmaterial från breddningsarbeten på näraliggande väg 35.
Nästa stopp blev i ett planterat granbestånd där frågan var vad ska göras? Gruppen var i stort sett överens om att det skulle gallras en gång till inom en nära framtid.
Ut ur granbeståndet kom vi till en ganska stor gammal gräsbevuxen mossåker som tillhörde Göte Karlsson. Han hade efter modigt övervägande beslutat sig för att plantera ytan med löv närmare bestämt glas- och vårtbjörk. Han har varit på det klara med att han har en match att gå i flera ronder. Mot gräskonkurrens och hungriga hjortar men Göte är envis och kommer att lyckas.
Nästa anhalt gjordes på intilliggande hygge som nyligen planterats. Här presenterades olika planttyper och den behandling som kan göras för att mota snytbaggen och betande vilt. Informationen gavs av skogsinspektor Johanna Skarin, bördig från socknen.
Sedan passerades ett glesare granbestånd på tidigare jordbruksmark och här var svaret att nästa åtgärd var slutavverkning. Gruppen vandrade vidare och gjordes ett kort stopp i ett röjningsbestånd med lövinslag och konstaterades att en slutröjning kommer att behöva göras om några få år. Efter hundra meters promenad i ungskogen passerades rågången mellan Göte och Svantes domäner och här var rågången siktröjd och gula käppar uppsatta. Så ska det se ut, påpekade Svante som inledningsvis påtalade ämnet.
Nästa stopp kunde ha hållits var som helst men var naturligtvis placerat i ett kommande slutavverkningsbestånd. Här presenterade inspektorn Viktor Silvemark en skogsekonomisk analys på ett pedagogiskt sätt. Han beskrev hur man bör tänka och vilka faktorer man bör beakta för att handla korrekt ekonomiskt inför beslut framförallt vid förestående slutavverkningar. Den faktor som många inte tänker på är att inte låta beståndet bli för gammalt och inte enbart se på toppriser. Det gäller också att väga in i beslutet värdet av det efterkommande nya beståndet och se till fastighetens alla bestånd och göra en rangordning av dessa inför de beslut som uppkommer.
Sista stoppet var att se en liten lärkplantering som måhända var något för liten att dra några växlar på. Ska man anlägga ett bestånd bör det vara kanske två till tre ha och dessutom vara lämpligt för lärk.
Även om distansen på vandringen inte var så lång och vädret var hyggligt varmt så skulle det smaka bra med lunch. Vår grupp var först i mål och hade kort kötid innan vi fick tallriken fylld av en smaklig köttsoppa av Eva Lis Mattsson som också tillagat densamma och som tilltugg ett exklusivt hembakat bröd.
Dagens exkursion var till ända och dagen avrundades med ytterligare en stunds social samvaro som är viktig del i en skogsdag det vet undertecknad som varit med på åtskilliga sådana under 35 års arbete åt Södra och dess medlemmar.
Det kommer säkert fler skogsdagar och var än de hålls på kända marker så kommer de att välkomnas och få besök av oss som arbetat med Södra.
Text och bild: KLAS-GÖRAN WENNERSTRÖM
