LRF är en partipolitiskt obunden organisation. Det åligger mig som företrädare för en sådan att leva upp till just den obundna delen. En del tror att LRF är politisk obunden, men det är det sista vi är. Mina medlemmars vardag påverkas av politiska beslut på alla nivåer mer än många andras företagares. Jag måste därför kunna – lite väl målande ibland ska medges – ge min syn på vad de olika politiska falangernas åsikter och inriktning får för påverkan på det gröna näringslivet.
Från tid till annat ifrågasätts LRFs politiska obundenhet. I regel är det medlemmar, blivande eller före detta, som inte instämmer i en viss fråga. I bland blir LRF ”beskylld” för att vara alltför nära Centerpartiet. Det är inte så konstigt att Centerns och LRF:s värderingar sammanfallit många gånger genom historien, med tanke på att Centern hette Bondeförbundet och hade sitt fäste bland bondebefolkningen.
Historiskt. Idag är har Centern många gräsrötter och partiaktiva ute i Sverige som också finns nära LRF:s medlemmar eller bland dem men den stora andelen, eller åtminstone de som gör avtryck och driver partiet, vill jag hävda tar avstamp i en urban vardag där man för länge sedan lämnat landsbygden.
SD har fångat sympatisörer bland landsbygdens väljare genom att dessa frågor till stor del varit öppet fält på den politiska spelplanen. Kombinerat med en retorik som bygger på folkhemsnostalgiska känslor om att det var bättre förr med stängda gränser som skyddade svensk arbetskrafts höga löner och svenskt jordbruk mot utländsk konkurrens, har man appellerat till både arbetare och företagare i bruksorter och på landsbygden. Men även till väljare i storstäder med stora utmaningar runt integrationen. SD är ett parti som bara på 15 år gått från heilande uniformerade hatmobber, till välkammande, hårgeléförsedda, slipsbärande rumsrena riksdagsledamöter.
Skillnaden mellan dessa ytterligheter är fyra personer i partiets innersta kärna och för de flesta av oss är SD:s moderna historia, följt av en svans som man inte tagit fullt avstånd ifrån en god anledning till att inte betrakta SD som vilket parti som helst. Att däremot respektera valresultaten och behandla SD som ett parti bland andra när vi träffar en demokratiskt vald församling är dock viktigt att inte tumma på för mig.
På ”den andra sidan” lyfts ofta MP fram som det mest landsbygdsfientliga partiet. Jag vill hävda att Miljöpartiet inte är fientligt mot landsbygden, men däremot landsbygdsnaivt. Det är en jäkla skillnad om man menar väl men inte begriper bättre eller om man är direkt avogt inställd, även om skillnaden i resultat oftast blir detsamma! Således blir ofta MP:s politik därför en stor utmaning för landsbygden.
Diplomatiskt uttryck. Stuprörsliberala Moderater och Folkpartister som i sin iver att avreglera (ta bort stöden) till lantbruket ensidigt jämfört med övriga västvärlden, utan att reglera bort krav och kostnader, och som anser att kärnkaft är mera förnybart än den förnybara energi som jord- och skogsbruk kan leverera, är därvidlag lika stort problem för landsbygden.
Vänstern och många genuina sossar värnar gärna de små företagen och låter dessa få tjäna pengar, så länge som ägaren betalar ordentligt med skatt och de anställda har det bra. Men om ägaren skulle reglera ner resultatet och därmed minska sin skatt så kommer dock snabbt avundsjukan in. Allt privat företagande i min värld bygger på incitament som stimulerar människors drivkraft och privat ägande.
Båda dessa saker har vänster och socialister av tradition inte varit så väldigt generösa med rent ideologiskt. Kryddat med en historisk misstänksamhet mot just småföretagare som någon form av suspekt individ med kontoret på fickan och ambition att lura staten, kombinerat med en faiblesse för att det är de stora företagen som står för arbetstillfällen och en väl fungerande svensk modell med kollektivavtal och krångliga regler, så blir det än mindre småföretagarvänligt.
Man kan därför generalisera och säga att dessa politiska falanger i grunden inte är positiva för att gynna privat ägande och småföretagare. Alla som äger en jord eller skogsbruksfastighet är vare sig man vill det eller ej skattemässigt en företagare…
Så det finns inga jättetydliga stjärnor på den politiska himlen, men några lyser möjligen lite klarare för landsbygdens företagande. Dessa stjärnor utgörs oftast av enstaka politiker i olika partier. Då får man tåla vad LRF och lejonparten av dess medlemmar genom mig tycker och står för!
Må så gott i det politiskt obundna Sverige önskar Peter
PETER BORRING peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionordförande för LRF Östergötland
