Olle Nilsson med två granna älghorn. Det till vänster är av en ihjälstångad tjur 2007. Skovelhorn på 16 taggar. Det till höger satt på en tjur som man fann död i Svenserud 2013.
GUNNERUD (JB)
Olle Nilsson i Gunnerud, Östra Ämtervik, har jagat sen 1970-talet, men inte förrän 2014 tog han jägarexamen, som då blev obligatoriskt. Som 15-åring fick han delta för första gången och han fick blodad tand.
Älgstammen har minskat väsentligt och det är på ett annat sätt nu än tidigare. Jaktskyddsområdet ingår i ett vargrevir som tar cirka 60-70 älgar varje år. Älgskötselområdet inventeras varje höst där tio jaktlag ingår på en yta av 20 000 hektar. Det görs en skötselplan, som lämnas till länsstyrelsen som bestämmer hur många djur som får skjutas nästa år.
Olle Nilsson är vi mest vana att se bakom apotekets disk. Han har arbetat i hela sitt liv som receptarie och trivts gott med det. Men nu är han pensionär sen någon månad och njuter av livet i skogen. Han bor i Gunneruds gamla missionshus, en idyll med vacker utsikt. Han och hustrun Anette har sju barn och tre barnbarn, två eftersökshundar, lite höns och myskankor.
Olle börjar berätta om den stundande jakten.
– Här är det älgjakt mellan 10 september och sista februari. Numera måste man ha jägarexamen och licens på gevär och vara 18 år. Bert-Åke Andersson och jag har hållit jägarskola i en studiecirkel i Studiefrämjandet. Det är en välbesökt cirkel. Här får man lära sig att säkerheten är det allra viktigaste under jakten, berättar Olle.
– Det ideala vädret är gråmulet, vindstilla och plus fem till plus tio grader. Att vi är färgglatt klädda spelar ingen roll för älgen, som inte har något färgseende. Vi har kommunikationsradio och undviker mobil, vi viskar istället för att prata högt. Vi smyger omkring istället för att gå, om man måste röra på sig.
– Vindriktningen är central. Älgen känner lukten av människa direkt om vinden blåser mot den. Man måste skjuta rätt djur. I år får detta viltvårdsområdet bara skjuta en tjur med högst fyra taggar, säger Olle vidare.
Hur ser man åldern på en älg?
– Man klyver en kindtand och räknar årsringar, säger Olle, som också berättar att största hornet som han vet är 30 taggar, 15 plus 15 eftersom det är två, säger Olle som själv skjutit 18 älgar under sin tid som jägare.
– Om man ser ett påkört djur ska man ringa 112, som kontaktar en kontaktperson, som beställer en eftersöksjägare. Sen blir det eftersök med speciell eftersökshund. Så är det under jakten också och det gäller att hitta ett skadeskjutet djur högst två timmar efter skada om man ska kunna ta hand om köttet, säger han.
– Vi har skjutkrav varje år och måste ha ett visst antal träffar på en tavla. För oss finns banan i Fölsvik. Det är mycket bra för man vill veta att bössan går rätt och att man inte är så ringrostig. Bössan måste förvaras i ett speciellt låst skåp, så också ammunitionen, berättar Olle.
Han vill också poängtera att man i jaktlagen i Östra Ämtervik samt delar av Sunne älgskötselområde under 30 år haft god kontakt med varandra, speciellt när det gäller jakt på lite större område gällande lo och varg. Det är bra att vara goda vänner påpekar han.
– En gång när jag satt på pass så fick jag se en hund som drev en älg, samtidigt ser jag en stor älg rakt fram. Jag började locka på den stora älgen genom att härma den – och han svarade mig! Han klarade livhanken.
– Älgen gör mest skada på tallplantor. Äter sex till tio kilo torrfoder per dygn. Lite mindre skada på gran, men tar den gärna den unga barken så trädet förstörs. Annars äter älgen rönn och löv i skogen. Vi brukar sätta ut saltsten åt dem, säger Olle. Ute på pass är det viktigt att man vet var ens granne står och att man står kvar på sitt pass tills jaktdagen är slut.
När älgen är skjuten så ”passar” man. Det betyder att inälvorna tas ut inom ett par timmar. Tömmer kroppen på blod och sen kan den ligga ett par timmar till på mage, så att inte korpar kommer och äter de goda bitarna.
Därefter hämtas kroppen med traktor till slaktboden där den hängs på en galge. Sen tas skinnet av och man gör rent. Kroppen ska nu hänga i 40 dygnsgrader vilket menas att om det är plus fem grader så hänger köttet i åtta dygn och om det är plus tio grader så hänger den i fyra dygn, berättar Olle.
Kilopriset på älgkött varierar förstås men färsen kan man få för 120 kronor per kilo och filén för 500 kronor.
– Det godaste på älgen är filén, grillad är gott. Man kan anrätta köttet med kantareller och det blir naturligtvis också väldigt gott säger Olle men han svävar lite på målet, det verkar vara hustrun Anette som är den, som står vid spisen i hemmet Gunnebo i Gunnerud.
Text och bild: INGEGERD LÖWGREN-JANSSON
