Zarah har alltid vurmat för nordsvensken. Hon avlar rasen för att medverka till att den inte dör ut.
FINSPÅNG (JB)
Det finns tre kännetecken för den nordsvenska hästen, muskulös, god uthållighet och gott lynne. Hästen är en kallblodshäst och har sina anor från de gamla svenska lantraserna och dess nära släkting är den norska dölehästen. Rasen härstammar, som de flesta europeiska kallblodshästarna, från den primitiva skogshästen.
Nordsvensken hade fram till slutet av 1800-talet en blandning från flera importerade raser och var nära att försvinna men räddades genom att avelsföreningar bildades. Föreningarna arbetade för att bygga upp en ny inhemsk ras med de nordsvenska hästarna som fanns kvar.
Idag är nordsvensken en allroundhäst som inte enbart används för all slags körning utan även fungerar som bland annat ridhäst och används för fälttävlan, westernridning och akademisk ridning.
Nordsvensken har en god förmåga att ta sig fram överallt, känd för att leva mycket länge och vara näst intill immun mot flera vanliga hästsjukdomar. Zarah Nilsson bor på den idylliska hästgården Åfallet norr om Lotorp i Finspång.
I hagarna bakom det röda lilla torpet strövar hennes nordsvenskar och kommer direkt fram till Zarah som plockar upp några morötter ur jackfickan.
– Jag har bott här sedan 2005 och hade då min första nordsvensk sedan 2001. Jag köpte henne när hon var tio månader. Att det blev just en nordsvensk berodde på att jag sedan tretton års ålder hade tjatat på mina föräldrar om att få en häst eftersom jag hade jobbat med ett nordsvenskat sto på en gård där jag brukade hålla till. Det blev inget hästköp då, men när jag blev vuxen och fick nys om det här stoet blev det affär av. Jag har sysslat med hästar av andra raser men hela tiden fallit tillbaka på Nordvenskar efter som jag tycker om rasens mångsidighet.
När Zarah skaffade sin första nordsvensk fick hon lära sig många grunder eftersom hennes ambition var att använda sin häst med allt en nordsvensk kan.
– Hon var skygg och skärrad till en början och det var väl inte min drömhäst precis. Men när jag träffade henne för första gången blev jag ändå helt såld av många anledningar.
Zarah kunde inget om stammar, avel eller hur hon skulle utnyttja mångsidigheten med sin häst.
– Ett bra förhållningssätt till hästen är det allra viktigaste så även om jag inte hade kunskaper då så strävade jag efter att göra rätt från början. Det bygger på ett ömsesidigt förtroende mellan mig och min häst för då går arbetet med hästen så mycket lättare. Med min första nordsvensk blev det en stor resa som jag lärde mig oerhört mycket på. Bland annat om mitt sto som tillhör Katastammen och den hästen är inte helt enkel att jobba med. Bland annat har den humör.
När hästen var omkring tre år fick Zarah kontakt med Kåre Gustafson som kan allt om nordsvenskar tillika ordförande i Föreningen Nordsvenska hästen i Sverige.
– Av honom har jag fått ovärderlig hjälp och han har kommit att bli min mentor framför allt med avel.
Av Kåre fick Zarah lära sig vikten av att avla vilket handlar om rasens överlevnad.
– Jag lät betäcka mitt sto och fick det första fölet 2004. Efter det fortsatte jag att avla och det blev ganska snart en självklarhet. Det var inte så svårt som jag först befarade, för det är ju det naturligaste som finns för en häst att vara dräktig och få föl.
Den första tiden kan vara lite jobbig eftersom det inte går att ta med en liten fölunge på långa turer tillsammans med stoet men Zarah gör så att hon lämnar fölet hemma i boxen korta stunder i början.
– Först fem till tio minuter sedan ökar jag på tiden succesivt för att till sista vara ute och rida stoet en timma medan fölet får vara ensam hemma. Det är ovanligt att göra så men gör man det från första början och har fasta rutiner då blir både sto och föl vana att vara från varandra.
Hon brukar ha med fölungen vid körningar så fort den blir så pass stor att den kan hänga med, och fram till dess att den växt till sig blir det några korta turer i skogen. Sedan är den med ut på bröllopskörningar och kursverksamheter.
För att sporra nordsvenska hästägare erbjuder föreningen Nordsvenska hästen utbildningar för unghästar. Ägarna får också avlägga körprov för tvååriga ston och valacker som uppvisas vid premieringar. Men det krävs inte enbart utbildning av hästarna, föreningen erbjuder ägarna att gå kurser för att kunna lära sin häst på ett rätt och riktigt sätt. När provet ska erläggas ska hästen vara selad med väl anpassad loksele och betslad med träns eller stångbett och det är inte tillåtet med hjälptyglar. Dessutom ska skaklar användas och en släpa som ger ett visst dragmotstånd.
Föreningen Nordsvenska hästen i Östergötland håller uppskattade kurser för hästägare som väcker glädjen i ett bra och långsiktigt sammabete mellan häst och människa.
Text och bild: CARINA LARSSON
