Nederländskt par blev lantbrukare i Sverige
TJÄLLMO
Trakterna kring Tjällmo och Godegård påstås ha varit norra Europas kotätaste bygd en gång i tiden. Tyvärr läggs fler och fler mjölkgårdar ner.
Mycket beroende på att priset för mjölken till bonden blir allt mindre medan omkostnader såsom diesel, kraftfoder och gödning blir allt dyrare. Ekvationen går inte ihop hur gärna man än vill. Även om man försöker jobba utanför gården, har dygnet bara 24 timmar.
På Dråsa gård är det dock full fart på korna och mjölken. Där bor John och Inge van Gerwen med sina tre flickor. De kommer ursprungligen från Nederländerna och köpte Dråsa 2006.
– Jag ville ta över mina föräldrars gård, berättar John, men banken sa ifrån. Marken är väldigt dyr och svår att få tag på i Nederländerna. Vi har kompisar som bor på en gård vid Hjo, där vi hälsade på många gånger. Då kom tanken: Varför inte köpa en gård i Sverige? Framtiden verkade ljusare i Sverige då och så blev det. Både John och hans fru Inge samt flickorna 12, 10 och 7 år gamla har funnit sig väl till rätta och trivs i Sverige.
Även med snön och kylan! Det faller snö i Nederländerna också, men den brukar smälta bort ganska omgående. – Här i Sverige måste man först skotta bort snön, sen blir det isgata, säger John, men det blir ljusare ute och inte så mörkt på vintern. Dråsa gård är på 77 hektar åker och 30 hektar bete och till det har man cirka 140 hektar åker på arrende. De odlar bara vall och lägger ensilaget i fyrkantsbal i långa limpor av plast.
– Vi sparar en massa plast på det viset, menar Inge, och det är lättare att ta av dem än om det skulle vara vanliga rundbal. Till ensilageskörden har man kontrakt med två lantbrukare samt maskinstation som slår och pressar balarna. Även till gödselspridningen har man hjälp. Spannmålen till djuren köps in och så även åkerböna, som man har i sin foderstat.
Dråsa är en ekologisk mjölkgård med 140 kor samt rekrytering. Raserna är SLB och några SRB. Mjölkningen sker i en mjölkgrop med en tandem dubbel-fyra. Mjölkningen och städningen efteråt tar fyra timmar varje gång. Sommartid vistas korna ute, mellan mjölkningarna, både på dagen och natten. Sen ska man hinna med allt emellan också. Inte mycket till fritid här inte. Tjurarna säljs till en särskild gård, där de får växa upp. I den luftiga och ljusa ladugården är det trivsamt och en god frisk doft. Inget av gamla tiders ladugårdslukt. Kalvarna ligger i stora halmade boxar placerade efter ålder och storlek. De allra minsta får gå med kon några dagar och har sen egen box tills de lärt sig dricka ur hink. Alla kalvar får helmjölk att dricka. Hela ladugården är fylld av stora väl tilltagna boxar och alla djur ser ut att trivas väldigt bra. En roterande ryggkliare används flitigt. Man strör hos korna med torv vilket är bättre än spån. Korna får inte så mycket sår på knäna av torven.
– Fast det ser inte lika ljust och fint ut som med spån, tycker Inge, även om man strött nyligen.
Växa Sverige sköter semineringarna och paret satsar på hållbara kor, som lever länge. Det var meningen att Inge skulle sköta den delen, men ett hjärtbyte har satt stopp för den aktiviteten. Hon måste ta det lugnt och får inte utsätta sig för mycket för påfrestningar och vara väldigt försiktig med infektioner och mögel- och svampangrepp. I Nederländerna arbetade hon inom vården medan John var jouravbytare på grisoch kogårdar. På Dråsa har de hjälp av två polacker med F-skattsedel. De alternerar året runt utom jul och påsk. En av de tidigare ägarna av Dråsa gård, Hasse Fridell, ställer också upp och hjälper paret när det behövs. Det finns inte mycket utrymme för ledighet. – Nja, en vecka på höstlovet eller tidig vår om vi har tur, skojade Inge. Varje år tänker jag att det och det ska vi göra i år. Sen kommer april med allt stängsel som ska upp. Maj kommer med kosläpp och plötsligt är det oktober.
Det pratas mycket om att Sverige har så stränga miljökrav. Vilka skillnader är det på miljökraven mellan de båda länderna?
– I Nederländerna är gödsel och kvävekraven mycket hårdare än i Sverige, medan de svenska djurskyddskraven är strängare, säger John. Det finns en del planer för framtiden. – Vi har funderingar på att sälja köttlådor, berättar John. Djuren ska slaktas hos Närkesslakt och sen tar vi hem lådor till kunderna. Närproducerat så det förslår, men det gäller också att vi får köpare.
Text och bild: EVA CARLSSON
