Nu har det i princip gått 100 dagar med president Trump vid rodret. Solen har gått upp många gånger under denna tid, människor har gått till jobbet precis som förut, några med lite mera hopp, andra med lite mindre. Jag kunde inte låta bli att fascineras över den förfäran och avsky som många svenskar öppet visade, även många med bildning som tog till rätt starka ord och beskrivningar, när amerikanarna skrev historia och valde denna mycket egendomlige man till sin president. I bland kan man fundera på vem som trott på vad Trump sagt mest. De som hatar honom eller de som älskar honom.
Missförstå mig rätt, jag har inte mycket till övers för Trump som politiker, tycker han är bedrövlig i sin kombination av sexist, narcisstliknande och barnsligt beteende och allmänt galen. Det är även för mig rätt skrämmande hur denna man kan ha den yttersta koden till en av världens större kärnvapenarsenaler.
Till skillnad från många andra svenskar blev jag inte så förvånad och chockad när han valdes och jag hade trots allt lite svårt att tro att världen över en natt skulle förvandlas till en sådan domedagsprofetia bara för att det byts styre i ovala rummet. Vad har egentligen hänt? Ja, dollarn har definitivt inte kroknat på samma sätt som pundet efter brexit. Har byggandet av muren påbörjats? Nja, utredningar har satts igång, men kommer det bli något mera avancerat än vad som egentligen redan finns på vissa ställen, det vill säga taggtråd och ”småmurar”?
I Syrien har han inte gjort rent hus, även om han inte heller precis bidragit till att stabilisera läget med sina barnsliga och ogenomtänkta Twitterbudskap. Hans gullande med Putin känns varken bättre eller sämre ur ett Östersjöperspektiv när man bedömer detta med en lekmans glasögon. Kan hända att vår militära säkerhetstjänst drar andra slutsatser. Och hur många företag har han lyckats ge signaler till att komma tillbaka till USA?
Inte heller tycks han kunna förflytta den omtalade sjukförsärkringsreformen Obama-care, till papperskorgen som han storsvulstigt lovade i valrörelsen. Gudskelov. Nej på det hela taget har det inte hänt så mycket som många befarade. Vilket man nog måste betrakta som positivt.
Det otäckaste är väl möjligen att Trump kan tänkas vara lika barnslig som Nordkoreas förvuxne baby och tillika diktator. Vad dessa mentala och stingsliga tonåringshjärnor då kan få för sig, får framtiden utvisa men känns inte helt bra.
Så uttrycket, det blir aldrig så illa som man befarar och inte heller så bra som man hoppas, stämmer väl på detta. Det kan mycket väl vara så att vi har det värsta i den nya administrationen framför oss när de fått byta tillräckligt med folk mot lojala ja-sägare.
För oss här hemma kanske man ändå kan dra en liten delslutsats att solen kommer gå upp i morron också, nya idioter kommer födas lite varstans i världen, människor kommer älska och leva, trots Trump. Som tur är.
Må så gott i ett Sverige, en del av en allt galnare värld, önskar Peter
PETER BORRING peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionordförande för LRF Östergötland
