Skogschefen vid Baroniet Adelswärd AB Tony Andreasson studerar skogsbruksplanen tillsammans med vd Jonas Nilsson.
ÅTVIDABERG (JB)
Skogsbruket är viktigt för Sveriges välstånd. Pappersmassa och sågade trävaror ger en nettoexportintäkt på cirka 120 miljarder kronor årligen. Men skogen måste skötas för att industrin ska ha säker tillgång till råvara. Skogsvård kräver skogsvårdsplanering.
För den enskilde, självverksamma skogsägaren med en normal skogsareal kan säkerligen en miniminivå av skogsvårdsplanering finnas i huvudet hos ägaren. Då finns dock risk för bristande kontinuitet i samband med ägarskifte eller brukarskifte, till exempel till följd av förlorad kunskap om tidigare skogsvårdsplanering och de skogsvårdsinsatser som utförts.
Vill man som skogsägare gardera sig finns hjälp att få. Ett sätt kan vara att bli medlem i en skogsägarförening och där få råd, hjälp och utbildning. En anpassad skogsvårdsplanering jobbas fram för det egna skogsbruket. Det finns även företag som erbjuder skogsvårds-planering för skogsfastigheter.
Det absolut viktigaste instrumentet för att kunna göra en skogsvårdsplanering är en fullvärdig skogsbruksplan. Det är ur den man kan hämta nödvändiga fakta. Alla fastigheter från några tiotals hektar och uppåt behöver en skogsbruksplan.
Skogstjänsten i Åtvidaberg AB är ett av de företag som erbjuder heltäckande service vad gäller skogsvårdsplanering och som har resurser att också utföra skogsskötselåtgärder.
Företaget startades 1994 av Bo Johnsson. Först arbetade han i mindre skala, men ett rejält kliv i utvecklingen blev när man fick hand om Sveaskogs skogsvårdsplanering. Sveaskog har skogsarealer i Åtvidabergs närområde och i angränsande delar i norra Kalmar län.
I början var Bo Johnsson ensam ägare men numera är det tre delägare. Förutom Bo själv är det Björn Fröberg, skogsingenjör, och Oskar Svensson, skogsvårdare, som är verksamma i företaget.
Björn Fröberg är på väg till en fastighet mellan Bersbo och Värna där Skogstjänsten ska presentera en skogsvårdsplan som också innebär att de skogsskötselåtgärder som planeringen kräver utförs av Skogstjänsten. Ägaren bor långt ifrån sin fastighet och kan inte utföra jobbet själv.
– Vi går upp på den föryngringsyta som ligger framför oss och tittar på de plantor som planterades våren 2015, säger Björn när vi passerar mellan smärre vattensamlingar.
– Hygget är markberett efter att avverkningen är gjord och sedan har det planterats både tall- och granplantor, förklarar Björn.
Ståndortsanpassningen har stor betydelse när det gäller att bestämma vad man ska plantera på hygget och är ledstjärna när Skogstjänsten panerar skogsskötselinsatserna.
Ståndortsanpassning betyder att man tar hänsyn till skogsmarkens normalt varierande produktionsförmåga eller den aktuella markens bonitet och då planteras tall på den produktionssvagaste marken och gran på den produktionsstarkaste marken.
– I det svenska skogsbruket har det planterats för mycket gran på för granen olämplig mark. Där skulle istället ha planterats tall. Det är ett mycket allvarligt problem som kostar stora pengar genom minskad tillväxt och förluster i export av sågade trävaror, säger Björn.
Detta drabbar också den enskilde skogsägaren, främst kommande ägare eftersom skogen har en omloppstid på 50–100 år. Orsaken till att många har planterat gran på tallmarker är viltbetning på tallplantor.
– Betningsskadorna på granplantor är avsevärt mindre, framhåller han.
Plantorna på hygget hade etablerat sig bra vilket dels beror på plantörernas skicklighet, dels på vädret under första våren och sommaren. Hösten 2015 behandlades plantorna med ett preparat som sprutas på toppskottet. Preparatet är inte gift utan en biologisk produkt som ursprungligen kommer från får. Det ska bli minst en ny behandling inför nästa höst och helst ytterligare en behandling.
Ett ungskogsbestånd i närheten hade slutröjts på försommaren i år.
– Man bör lämna kvar redan förstörda tallar till älgbetning med förhoppning om att de ska lämna oskadade tallar ifred, påpekar Björn Fröberg.
Skogschef Tony Andreasson vid Baroniet Adelswärd ger en bild av den skogsvårds-planering som han ansvarar för. Skogschefen har sin arbetsplats på det vackra brukskontoret vid porten in till Adelsnäs park där herrgården finns.
Baroniet Adelswärd AB är ett av Sveriges största privata jordbruk och omfattar ett totalt markinnehav inklusive vatten på 22 000 hektar. Den största delen utgörs av skogsmark, nära 17 000 hektar.
För mindre än 50 år sedan fanns mellan sex och sju skogvaktare. Idag har Tony Andreasson ensam hela ansvaret för skogsbruket, men han har hjälp av en skogstaxe-rings- och planeringskompetent kollega och kan ibland för specifika uppföljningar uppdra åt skogsvårdsentreprenörer att utföra dessa.
I motsats till sina föregångare från sjuttiotalet behöver Tony Andreasson dock inte befatta sig med viltförvaltning, den sköter viltmästaren Stefan Rehnholm. I dagens organisation finns även en gårdschef, Anders Eriksson.
Hur kan man då klara av att ha kontroll på skogstillståndet på en så stor areal? En förklaring är att Tony Andreasson har funnits på plats under lång tid och därigenom borgar för en kontinuitet, samtidigt som han haft tålamod och varit lyhörd för nya rön i skogsskötseln. Datautvecklingen från 1980-talet och framåt har förstås också stor betydelse. Baroniet har utrustat sina chefer med de bästa verktyg och Tony Andreasson har sett till att hålla sig ajour med utvecklingen.
– Jag vet att jag har lättare att göra all planeringar genom att vi på Baroniet bedriver skogsbruket på egen mark, säger han och konstaterar att skogsbruk förutsätter långsiktighet och ett stort mått av tålamod.
Även i en stor verksamhet som Baroniet Adelswärd gäller det att ha en välgjord skogsbruksplan. Den senaste planen är från år 2007 och kan uppdateras genom ett planeringsoch uppföljningssystem som heter Heureka.
Tony Andreasson berättar också att han ser till att alltid ha ett antal hyggesanmälda avverkningstrakter i en bank. Han kan då genom planeringssystemet plocka fram specifika avverkningsobjekt, om en virkesköpare skulle göra en förfrågan med en viss kravspecifikation, i första hand vad gäller sågtimmerutfallet.
– Jag försöker vara ute i markerna så mycket som möjligt och lämnar inte gärna ifrån mig arbetsuppgiften att göra all insnitsling av framför allt alla slutavverkningstrakter. Det har så stor betydelse att få bra avgränsningar mot kvarvarande bestånd, framhåller han.
Det värmer hjärtat hos undertecknad, som snitslat otaliga slutavverkningar under sitt yrkesverksamma liv, att få höra en sådan sanning.
Text och bild: KLAS-GÖRAN WENNERSTRÖM
