Nyss hemkommen från världens största utställning för lantbruks – teknik när jag skriver detta. Känslorna är blandade. För en medelstor spannmålsbonde ger detta år inga överskott och även om vi haft ett fint växtodlingsår med bra skördar blir det på grund av de låga priserna ett kärvt år. Det är det tredje året på raken som blir ekonomiskt påfrestande och kombinationen med låga priser och i princip allt vi tar i in till företaget inklusive räntan på en betydligt högre nivå än för tre år sedan, gör att man inte är speciellt ”taggad” när man går på en mässa som är fylld med många och dyra maskiner.
Som vanligt när man är på mässan häpnas man över hur stora maskiner det finns och funderar var i världen dessa kan funka och hur stora gårdar som krävs. Men mässan brukar inte mer än stänga förrän någon av dessa även hittar till svensk mark. I en bransch som vi ständigt får höra lider av för dålig lönsamhet.
Allt oftare funderar jag om dessa fenomen kanske hör ihop. Den i lantbrukarkretsar illa omtyckta lantbruksekonomen Olof Bohlin kanske hade en poäng när han sa att lantbruket sätter sin egen lönsamhet…
Rent tekniskt ska allt vara uppkopplat, och AI och data ska göra att maskiner tar bättre beslut. Kan AI och möjligheten att i realtid samla in data och underlag bidra till att sammanväga många komplexa faktorer till beslut som leder till bättre hållbarhet är ju tekniken intressant. Men hur långt får detta ske på bekostnad av den enskilda lantbrukarens egen frihet och oberoende samt maskinerna och systemens robusthet? Just nu tycks de senare aspekterna vara ganska underordnade. Dessutom kan man inte låta bli att fundera på hur teknikutvecklingen fortsätter att driva på strukturutvecklingen. Man har nu pratat länge om att ”små autonoma” maskiner kan möjliggöra för den medelstora eller rent av mindre lantbrukaren, men hittills har vi sett mycket lite av detta i verkligheten.
Men lyfter man blicken ifrån sensorer och uppkopplade enheter finns flera ljusglimtar. Känslan på en mässa som den jag var på med många och ändå relativt yngre personer visar en bransch som även framledes måste ha biologisk kunskap och bra känsla för jordar, grödor och djur och hög teknisk innovationsgrad.
Vi ser också hur vi adresserar frågor som finns mitt i samhällsdebatten i dag. Inte bara i negativ bemärkelse. Tvärtom ser man hur kolbindning, mellangrödor, mindre bearbetning, kombination av mekanisk och kemisk bekämpning av ogräs och systemtänkande inte enbart ”ett redskap” är viktiga punkter för att i positiv bemärkelse bidra till en del av samhällets utmaningar.
Riktar vi tillbaka blicken mot Sverige lämnar vi ett år där alla delar av svenskt lantbruk utom just växtodlingen (som råkar vara näst största grenen) visar på vettig lönsamhet och acceptabla avräkningspriser.
Även om mjölkpriset sjunker ska vi hoppas att de inte sjunker till så låga nivåer och få faktorer pekar på att andra delar av svenskt lantbruk ska få sänkta priser. Politiskt står vi dessutom i ett unikt läge där vi faktiskt har enighet om att svenskt lantbruk och matproduktion ska öka och beroendet av omvärlden ska minska. När lantbrukare både i Europa och USA pressas både från marknad och av politiska beslut har svenska bönder just nu en lite annorlunda sits.
Man kunde så klart önska att politikens vilja till förenklade regler och stärkt beredskap skulle synas tydligare direkt på gårdsnivå. Nästa år har vi ett valår och jag skulle drista mig till att detta blir ett helt avgörande val. Många kursriktningar har ändrats och de flesta för svenskt lantbruks perspektiv i rätt riktning. Vi väljare kommer ha i vår hand om kursförändringar i stort och smått ska ligga kvar eller om vi vill se återställning till tidigare riktningar. Jag törs spå att vi har ett mycket spännande år framför oss både företagarmässigt och politiskt. Eftersom att bönder är de störst optimisterna som finns som trots ständiga motgångar i vardagen ändå sår nya grödor och föder upp nya djur och hoppas på rekord varje år, så tror jag att 2026 inte kommer bli sämre än 25!
Eftersom att det är årets sista krönika för min del återstår nu bara att önska God Jul och Gott Nytt År!
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
