När detta skrivs är det strax efter att rösträkningarna börjar trilla in under valdagen. I skrivande stund ser det ut att bli ett regeringsskifte men mycket kan hända, både under valnatten, men även senare kan poströster och utlandssvenskar förändra på marginalen.
Oavsett resultat så har jag så klart redan ett antal tydliga önskemål till nästa regering. Mina önskningar utgår ifrån att det efter förhandlingar kommer bli ett stort rödgrönt inslag i politiken.
Min första önskning är att oavsett hur stor klimatångest kommande regering har, så måste den ändå klara att driva en klimatpolitik som tål det oförutsedda. Tittar vi sex år tillbaka så är det oföutsedda det nya normala som driver kostnader och tar kraft ifrån bland annat klimatarbete. Världsomspännande pandemi, krig på Europas kontinent, tokdårar i öst och väst som vänder upp och ner på den världsbaserade regelordning som vi vant oss vid. Vilka nya kriser som vi inte hade en aning om, kommer vi summera nästa valdag? Vi måste alltså kunna ha mer tankar i huvudet än att vara världsbäst i klimatfrågan! Jag vill heller inte att vi skattebetalare ska vara riskkapitalister åt gröna projekt som skojare med fina powerpointpresentationer säljer på politiker med stort världsego.
Min nästa önskning är en migrationspolitik med ansvar och hjärta.
Det vill säga vi måste kunna ha en reglerad och begränsad invandring för att fortsätta integrationsarbetet. Men att vi samtidigt får en förutsägbar och human politik som inte ändrar förutsättningarna retroaktivt för människor som sköter sig. Jag hoppas på samma tema att nästa regering klarar att vara humana och goda, men samtidigt kan markera mot islamiseringen av samhället. Att kunna kombinera en stark religionsfrihet med krafttag mot det alternativa norm- och rättssystem som radikal islamism innebär, är oerhört viktigt.
Min tredje önskning är att vi slutar hamna i för eller emot olika kraftslag i energipolitiken. Oavsett om det handlar om sol, vind eller kärnkraft är jag som skattebetalare ointresserad att peta in enorma summor av subventioner för ny energi.
Jag hoppas också att kommande regering inser att vi inte har produktionsbrist i dagsläget totalt sett, men däremot brist på överföringskapacitet och att det är dags när vi ska bygga ut den kapaciteten att ge de markägare som ska avstå mark för elmotorvägarna vettigt betalt.
Min fjärde önskning är att kommande regering faktiskt lyssnar på den såkallade Draghirapporten som konstaterar att Europa reglerar ihjäl både sin innovations- och konkurrenskraft och faktiskt blir ifrånåkta i sin gröna drömbubbla av resten av världen.
Som en del i detta gäller det alltså att förstå hur omfattande regelkrångel hämmar samhällets utveckling och att på allvar fortsätta nuvarande regeringsarbete med regellättnader.
Jag har så klart många fler önskningar, men det kan vi återkomma till. Om Magdalena Andersson blir statsminister kommer det åligga ett mycket stort ansvar för de eventuella borgerliga partier som kan tänka sig att släppa fram henne att bevaka dessa frågeställningar extra mycket.
Må så gott i ett Sverige med nytt politiskt landskap önskar Peter
PETER BORRING
peter.borring@telia.com
samhällsdebattör och opinionsbildare
